bellatrixofix

Är det inte meningen att man ska ha elden utanför kroppen (till exempel i ljusstakar och lyktor, en brasa att värma sig vid eller möjligtvis i en ljuskrona på huvudet), och inte inuti kroppen? Min undran kommer från att jag vaknade med känslan av att det brann i min leder.

Mysigt? nej. Ont? ja.

 

 

Lucia har alltid varit något speciellt för mig. Kanske mest när jag var yngre, innan jag flyttade till Göteborg, för då var jag alltid med i ett Lucia-tåg. Ibland var jag Lucia, ibland inte. Ibland var jag tydligen en liten stjärngosse.

Vid 06 vaknade jag. Hade lite svårt att stiga upp, men därifrån blev allt bara bättre! En glad dag helt enkelt. Första dagen på länge som jag inte haft så ont att jag inte kunnat vara glad mer än korta stunder, om ens alls, men nu har jag varit glad hela dagen! : ) Jag äääälskar de här dagarna när jag kan känna mig som vanliga Isabell, inte sjuka Isabell.

 

Idag på LIAn fick jag vara med på några lung-undersökningar. Jag sitter ju och skriver om de där testerna och resultaten, men visste inte förrän idag hur de gick till, och vilket arbete som ligger bakom dedär siffrorna som jag snabbt petar in i journalerna. Det är så roligt att se vad det är man egentligen skriver om. Ju mer förståelse man har bakom det man skriver, desto roligare blir det. Nu kanske det låter som att vårdadministratörer bara sitter och skriver, men det vill jag understryka att fallet verkligen inte är!

 

Anatomi, fysiologi och sjukdomslära

IT- administrativt verktyg

Ekonomi och diagnosklassificering

Medicinsk Engelska

Hälso- och sjukvårdsadministration

Medicinsk terminologi (latin mm)

Kommunikation

Arbetspsykologi

Medicinsk dokumentation

 

Det kanske inte säger så förbannat mycket vad det innehåller egentligen, men det är i alla fall mycket mer man kan göra med den grunden än att "bara" skriva. Om man vill. Arbetsuppgifterna varierar ordentligt beroende på både arbetsplats och vad man är villig att lära/ta till sig för uppgifter på plats.
Det ska bli spännande att se vart just jag hamnar någon stans efter examen i maj 2013 ... : ) 

 

 

 

 

 

 

 

Hela min vänstra sida av min kropp om vart annat bultar av värk, om vart annat liksom domnar bort. Riktigt irriterande. Har försökt med värktabletter, självmassage, röra på mig, ligga still ... men inget verkar fungera. Kroppskaos. Så nu ligger jag ner och skriver, sedan ska jag ta lite fler värktabletter och lägga mig för att lyssna på ljudbok. Så får det bli. Hurrar inte av glädje, men jag får helt enkelt se fram mot en bättre dag och hoppas att den är i morgon.

 

Detta med julkklappar är ett kapitel för sig ocskå. Egentligen hade jag så klart velat haft obegränsat med pengar för då hade jag kunna hitta världens bästa julklappar till dem jag tycker om, men när ekonomin är begränsad och man inte vill köpa något skit bara för köpandets skull - egentligen, så är detta med julklappar svårt. Svårare att komma på något till vissa personer än till andra såklart. Så är det varje år. Julklappskaos. Jag är rätt övertygad om att jag inte är ensam om dessa tankar?!

 

Vinter. Vi fick snö här i Göteborg! Men jag förvånade faktiskt mig själv rejält den första dagen jag såg snön här i Göteborg i år. För första gången kanske någonsin var jag förbannad på snön och önskade att den skulle försvinna.

 

Svärandet över snön berodde på att jag kom försent till praktiken eftersom både tåget från Falköping blev försenat, och spårvagnarna krånglare. Snökaos. Sen hade jag förståss med mig en stor rullväska som jag behövde släpa i ett par decimeter snö i uppförsbacke med iskalla vindar och snöyra i ansiktet. Nä, då var jag inte glad. Men efter den dagen har mina "normala", vanliga, vinter- och snökänslor kommit tillbaka. I just LOVE snö!

En rätt mysig, men som alltid: för snabbt övergående, helg.

 

John har precis åkt hemåt och efter att jag skrivit klart detta inlägg ska jag diska efter middagen och göra ordning lägenheten inför veckan, samt mig själv inför kvällen. Sen blir det "solsidan" kl 8 och efter det antingen ett avsnitt av "medium" eller möjligtvis lite läsning i form av Ozzy Osbournes bok "Jag är Ozzy".

 

Jag köpte boken i juli 2011, och har inte kommit längre än till s.166 än. Varför tar det så förbannat lång tid??! ... kan man undra.  Inte för att den är dålig (långt ifrån!), men kanske för att jag bara inte läst så mycket annat än skolrelaterade saker de senaste 1,5 åren. Sen har det blivit mer serietittande än läsande för mig den senaste tiden. Det går liksom i perioder det där med läsning. Men nu tycker jag verkligen att det är hög tid att plöja igenom denna bok till sista sidan.

 

Om jag ska tala lite mer om helgen så har den varilt lugn. Jag har mått sådär halvbra, varit väldigt trött och haft värk. Men det har ändå blivit ett besök i syrrans nya, fina, mysiga lägenhet med god mat och spel tillsammans med syster, mamma, Reine och John. Och idag blev det fika hos Johns mamma tillsammans med Perra och Ida. Mysigt det med.

 

Ja, sen var helgen över. Men jag ser fram emot att återgå till praktiken på Sahlgrenska i morogn. Men först ser jag fram emot en förhoppningsvis god natts sömn (och kanske någon härlig/rolig/klurig dröm att fundera över när jag vaknar i morgon bitti).

 

/Izzy 

 

 

I går när jag kommit hem från LIAn (praktiken) så svidade jag snabbt om till precis samma kläder jag har just nu. Det vill säga ett par tjockare mysbyxor, 2 par sockar och en stor t-shirt. Detta har jag alltså haft på mig sedan dess, i cirka 27 timmar. Jag känner att det ska bli skönt att skriva klart det här, lägga sig (i ovannämnda kläder) med en värmekudde på fötterna och kolla på "historieätarna" kl 21 innan jag innerligt önskar att jag somnar som en stock för att sova gott till klockan 06:00 i morgon bitti.

 

Varför jag sover med kläderna är för att det är kallt i min lägenhet, men även det faktum att jag känner mig förkyld och allmänt frussen bidrar väl också, för jag tycker nog att det brukar räcka med bara ett täcke när jag ska sova. Varför jag har haft kläderna hela denna dagen också är för att jag inte har mått något vidare, som jag skrev tidigare idag. Men nu på kvällen har jag faktiskt lagat matlådor medan jag lyssnade på skön 60-tals musik. Det gjorde mig lite gladare, både musiken och att jag faktiskt kände mig så pass pigg att jag kunde ta mig för en sådan sak.

 

Nu är min önskan att få vakna utan hemsk värk och dunkande trötthet i morgon så jag kan byta kläder och ta mig till min LIA-placering som det är tänkt. Sista dagen på Högsbo sjukhus, sen är jag tillbaka på Sahlgrenska igen de två sista veckorna! :)

 

Sköt om er!

... någorlunda, ibland, men tydligen inte idag.

 

Idag är jag så förbannat skittrött på min kropp som inte vill lyda mig. Idag fungerar inte ens pillren nedanför som jag varje dag försöker trycka i mig med jämna mellanrum för att jag ska må bättre.

 

Så nu ligger jag, en aningen bitter, kvar i min säng med datorn i knäet. Och jag som har varit motståndare mot alla sorts piller och tabletter större delen av mitt liv. Men någon gång kommer man till en vändpunkt när man inte kan vara så envis längre ...

 

Men jag tycker nog att det hade varit trevligare med dedär dagliga "livräddarna" om de sett ut på det här viset istället:

 

I fredags mötte upp Robin, syrrans pojkvän, på centralen. Tillsammans tog vi oss till Scandinavium där vi mötte upp två till grabbar utanför innan vi gick in. Vi blev visade några trappor upp och till ett vip-bås, vilket kändes både rätt häftigt och rätt fel. Fel dels för att jag inte känner mig riktigt som en vip-människa, dels för att jag tycker om att stå mitt i folkhavet på konserter. Men, det var helt klart en grym upplevelse som jag sent kommer att glömma!

 

Vi hade liskom en "egen bar" näst intill utan kö, men det bästa var nog ändå de sköna säterna (även om jag stod en hel del så var det skönt att kunna sätta sig med tanke på att vi var där i nästan fem timmar. Börjar jag bli gammal nu? :P) Det tredje bästa måste ha varit att det inte var någon kö till toaletterna, och att det gick jäkligt snabbt att ta sig dit. Himla bra att hinna till damernas OCH köpa ännu en öl mellan förbandens spelningar. Ren lyx! ; )

Sist jag såg Sabaton var cirka tio år sedan i min gymnasieskolas idrottshall. Jag kan säga att stämningen skillde sig den gången från i fredags, rätt rejält. Dock inte så konstigt ... cirka 6500 personer mer i publigen nu i helgen mot vad det var i Lugnets idrotshall för tio år sedan ...  Vilken resa de gjort! Och vilken resa jag har gjort!

 

Jag kan inte skryta med att jag kan fylla Scandinavium, men rätt hygglig person har jag faktiskt fortsatt att vara, precis som jag lovade mig själv för 10 år sedan när jag var 16. Det kan jag i alla fall vara stolt över.

 

 

Tredje LIA (lärande i arbete) veckan nu. Det är roligt! Jag har dock börjat få riktig värk och influensasymtom, men gör mitt bästa! Mer kan man inte göra.

 

Det har inte blivit mycket skrivande här på bloggen på sistone men lite saker har ju hänt faktiskt. Ingenting som är sådär väldigt intressant för er läsare så här i efterhand kanske, men jag kan berätta att jag har fikat med L-M i förra veckan. Jag har varit på GK:s i Ullared med John, Ida och Crille och jag har varit på näst sista träffen i "intuitoin och mediumskap". Annars har det nog faktiskt varit mest LIA och försök till att ladda batterierna efter det. Men om jag klarar LIA-perioden utan allt för många timmar att ta igen till sommaren är jag nöjd. Det är som sagt himla roligt att komma ut på dessa arbetsplatser!

 

En annan sak som hänt var att jag, John, syster och Robin åkte till mamma och Reine för middag och ett lite sent födelsedagsfirande av mamma. Himla mysigt och så fick man veta lite vad hon hade haft för sig i Indien. Under de 2 veckorna hon var borta var det minst en gång om dagen som jag tog upp telefonen och tänkte ringa henne, innan jag kom på att det inte gick. I vanliga fall kanske vi pratar i snitt en gång i veckan, men det kan bli mer sällan ibland beroende på hur upptagna vi är ; ). Men en sak jag kom fram till under hennes utlandsvistelse var att det är väldigt skönt att ha mamma där när man verkligen känner för att höra av sig till henne. Älskade, bästaste mamma!

 

Nu ser jag fram emot att sätta mig skönt tillrätta och kolla på en film.

 

Sköt om er!

 

... vill jag med glädje meddela att jag trivs riktigt bra på min LIA-plats (praktikplats)!

 

Det är första gången nu under hela min utbildning som jag känner att jag faktiskt kan komma att trivas som vårdadministratör, bara jag hittar till ett ställe som är rätt för mig efter utbildningens slut. Jag känner att det är ett viktigt arbete som faktiskt kan passa mig utmärkt på många vis. Detta mycket på grund av min handledare som är inspirerande, kompetent, rolig och pedagogisk. Mycket bra med andra ord : )

 

I två veckor ska jag vara på den slutenvårdsavdelning som jag befinner mig på nu, sedan ska jag får prova på några avdelningar till, där vårdadministratörerna har lite andra arbetsuppgifter. Spännande!

 

Jag trode inte att jag skulle klara praktiken något vidare, men hittills har det gått över förväntan. Det har till och med blivit 8-timmars dagar fastän jag fått tillåtelse att bara göra 6-timmars dagar. Men jag ska vara observant på kroppen så att jag inte tar slut på mina energidepåer totalt, för då blir jag riktigt dålig i min fibromyalgi igen. Då är det en mycket bättre idé att dra ner på "arbetstiden" om dagarna en aning sitället för att bli hemma hela dagar utan att kunna göra någonting.

 

Klockan är inte ens 19:00, men jag skulle faktiskt utan vidare kunna somna nu. Men innan dess ska jag åt minstonne tvätta klart tvätten ... en maskin kvar i tumlaren. Sedan kan jag med gott samvete ladda batterierna till ännu en LIA-dag i morgon bitti!

 

 

 

Nu är det bara en skoldag kvar innan praktiken som börjar på måndag och pågår fram till jul. Inför praktiken har jag mest känt mig orolig för hur det ska gå, hur ska jag orka med heldagar med koncentration så pass länge? Men jag har släppt det lite. Dels för att jag har pratat med den första handledaren jag ska ha och hon verkar toppenbra, min lärare vet om läget, och jag får liksom utgå därifrån. Jag ska göra mitt bästa så blir det nog bra! : )

 

Igår hade jag en kanondag med fixande hemma. Lite städa, lite tvätt, lite besök. Först kom Pillo förbi på kaffe och hämtande av en mössa jag stickat till honom. Senare kom Angelica och min syster förbi för film och tacos. Helmysigt!!

 

Så har jag äntligen blivit med gitarr. Eller, inte riktigt, men i kväll är jag officiellt ägare till en aukustisk gitarr. Nu gäller det bara att lära sig att spela på den också, vilket är lättare sagt än gjort. Jag tappar tyvärr intresset rätt snabbt när jag sitter hemma själv och tragglar. Det är roligare om man är flera! Kanske unnar mig en liten kurs framöver? Får se!

Eller rättare sagt; jag vill ha pengar. Sen måste man ju jobba för att få det. Så är det.

 

Är så förbannat trött på att inte ha pengar till någonting och behöva oroa sig för att allt ska gå ihop. Nu hade jag mer än gärna köpt hem en stepbräda och en massa vikter så att jag kan fortsätta träna hemma när andan faller på. Men det är inte sådana saker som vikter som egentligen spelar någon roll, utan mer sådana elementära saker som pengar till hyran i december och mat ...

 

Tycker faktiskt lite synd om mig (samtidigt som jag blir lätt förbannad) som inte "kan" jobba extra, eller ens kunde jobba i somras. Det hade faktiskt underlättat något kollossalt. Nu har jag ju hållit mig flytande i alla fall (med ovärdelig hjälp <3) vilket är skönt, men hoppas på att jag snart blir så pass bra i "fibron" att jag kan jobba och därmed få in pengar så att jag kan börja bygga min framtid så som jag vill ha den.

 

Jag skulle ljuga om jag sa att pengar inte spelar någon roll, och att jag är lika lycklig med lite som med mycket pengar, men va?!! Jag känner inte att jag (nödvändigtvis ;)) behöver överdrivet mycket pengar, men att oroa sig för hur framtiden ska gå ihop över huvud taget ekomomiskt gör en inte gladare precis.

 

Som tur är brukar saker och ting lösa sig på ett eller annat sätt. Jag litar till att det löser sig den här gången med, så ska jag göra mitt bästa för att det ska bli så också.

Delalar av Göteborg upp och ner, hit och dit. Undrar du varför jag inte lagt in bildenra "rätt" så är svaret att jag tyckte att det kändes mer rätt att lägga in dem såhär:

 

Jag hörde en låt på radion här om dagen. Det första jag reagerade på var att texten var helt i min stil, sedan slog dig mig att hela låten andades "nya" kent ... vilket stämde ganska bra eftersom sångaren i kent, Jocke Berg, tydligen haft ett finger med i spelet. Kan det till och med vara så att låten var tänkt till deras senaste platta kanske?

 

 

Enkelt vore att säga att det är min typ av skrivande. En längre förklaring vore att jag bara älskar texter som får mig att "hajja till" och reagera. Meningar eller delar av meningar som är lite oväntade men klockrena, knivskarpa, som skär in i hjärtat eller hjärnan och fastnar av någon anledning. Gärna kontraster inbegripet. Och jag tycker att det finns många sådana knivskarpa ord, vändningar och meningar som talar till mig i den här låttexten. Kanske bidrar de faktum att jag känner igen känslan av det som sägs i texten, att låten ger mig energi, och att jag för övrigt älskat Jocke Bergs sätt att skriva i över 10 års tid nu.

 

 

Nedan följer några rader ur texten.

 

"Tror du att du och jag kommer att ses igen?

Tror du att du och jag har en framtid tillsammans?

Tror du att du och jag kommer att leva länge än?

Det tror inte jag."

"Händerna upp i luften.

Pannan mot baren, nu spränger vi taket."

 

"Vi ska bli fulla, livet är meningslöst.

Vem bryr sig?

Natten är vacker, du är som natten.

Och jag är en vinnare igen." 

 

Det finns lika många sätt att tolka orden på som det finns betraktare och jag förstår att både låten och texten faller platt för många men detta är min blogg och jag känner att orden sliter i mig så pass att jag blir inspirerad nog att skriva ett helt inlägg om det ; ).  Det är jäkligt svårt att förklara hur jag tänker och vad jag känner för textraderna, men för mig är det skavande vackert blandat med nostalgi.

 

 

Låten jag talat om är "Händerna mot himlen" med Petra Marklund.

 

Om du vill höra låten kan du klicka på länken här ovanför.

Dagen har gått över förväntan må jag säga! Men nu är jag helt slut. Värken som tittagit i styrka de senaste dagarna är inte rolig , och muskelryckningarna som kommit och gått hela dagen är irriterande, men de gör inte ont i alla fall. Skulle kunna somna nu, men får vänta ett tag till för efter bloggandet ska jag plugga lite till innan det förhoppningsvis blir till att titta på "torka aldrig tårar utan handskar" på svt kl 21.

 

Inställning gör mycket. Jag jobbar på att inte fastna i negativa tankebanor och jag har faktiskt blivit bättre på att rycka upp mig själv och försöka igen, igen och igen. För det är det man måste göra. Försöka, och att inte ge upp. Även om det ibland känns helt fucking omöjligt med stora feta hinder i form av bland annat ätstörning, fibromyalgi och ångest. Men det ska gå. Det måste gå. Så är det bara.

 

Vid sidan om hindren finns en hel massa underbara saker och det är dem man får försöka se, skrapa fram bakom det svåra och fokusera på när det känns som svårast. Eller helst innan det känns som svårast för då kanske man inte ens behöver komma till det där svåraste. Eller?

 

Det gäller att hitta en strategi som passar för en själv. Men det som gäller för de flesta, om inte för alla, är att man måste ha någon slags hjälp utifrån. Om inte profissionell på något vis så av familj och vänner. Och familj och vänner, det är jag lyckligt lottad och priviligierad (?!!) med att ha. <3

 

Den senaste tiden har jag näst intill varje skoldag kommit inspringande i klassrummet i sista sekund, men inte idag. Idag var jag cirka 45 minuter tidig. Detta på grund av att jag börjar klockan 9, och tåget från Falköping var framme  vid Glöteborgs central vid åttatiden. Kanske borde göra sig en kopp kaffe och sedan leta rätt på salen vi ska vara i? Så får det bli.

 

Önskar er alla en fin dag!

Aj.

Efter dagens loppistur åkte vi hem och åt lunch. Sedan blev vi skogssugna och drog därmed till skogs.

 

Varken John eller jag har plockat svamp i Falköpingstrakterna innan, men vi tog oss en sväng åt något håll som kändes bra och på det andra stället vi stannade på fann vi några trattisar. Alldeles lagom många för att det skulle bli två svampmackor var nu på eftermiddagen. Svampmackor med ett glas rött. Himla lyxigt och gott faktiskt!

 

Tänk vad skog, och natur över huvud taget, kan få en att varva ner. Otroligt skönt, vilsamt, samtidigt som det ger i alla fall mig mer energi. <3

 

Det första jag tänkte när jag vaknade var "JAAA!! Jippi!! jag ska på loppis idag!!! :)))". Jag näst intill hoppade (eller inte... för jag är lite stel på morgonen, men om jag kunde så hade jag gjort det ;)) ur sängen och satte igång med att tillbereda frukost. Så nu när den är intagen ska vi bara göra i orning oss för dagen, sedan bär det iväg. Mot loppiset!