Vad gör tio år med oss?

I fredags mötte upp Robin, syrrans pojkvän, på centralen. Tillsammans tog vi oss till Scandinavium där vi mötte upp två till grabbar utanför innan vi gick in. Vi blev visade några trappor upp och till ett vip-bås, vilket kändes både rätt häftigt och rätt fel. Fel dels för att jag inte känner mig riktigt som en vip-människa, dels för att jag tycker om att stå mitt i folkhavet på konserter. Men, det var helt klart en grym upplevelse som jag sent kommer att glömma!
 
Vi hade liskom en "egen bar" näst intill utan kö, men det bästa var nog ändå de sköna säterna (även om jag stod en hel del så var det skönt att kunna sätta sig med tanke på att vi var där i nästan fem timmar. Börjar jag bli gammal nu? :P) Det tredje bästa måste ha varit att det inte var någon kö till toaletterna, och att det gick jäkligt snabbt att ta sig dit. Himla bra att hinna till damernas OCH köpa ännu en öl mellan förbandens spelningar. Ren lyx! ; )
Bästa bilden jag fick från spelningen ... Snart kliver de på.
 
Sist jag såg Sabaton var cirka tio år sedan i min gymnasieskolas idrottshall. Jag kan säga att stämningen skillde sig den gången från i fredags, rätt rejält. Dock inte så konstigt ... cirka 6500 personer mer i publigen nu i helgen mot vad det var i Lugnets idrotshall för tio år sedan ...  Vilken resa de gjort! Och vilken resa jag har gjort!
 
Jag kan inte skryta med att jag kan fylla Scandinavium, men rätt hygglig person har jag faktiskt fortsatt att vara, precis som jag lovade mig själv för 10 år sedan när jag var 16. Det kan jag i alla fall vara stolt över.

16/26. Tiden går, helt klart.  Men pose-kort framför spegeln i ett bardrum, det kan man fortfarande ta. (Dock inte utan att skämmas lite) ;)

 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0