bellatrixofix

Energi. Som vi alla består av, ger ut och tar in. Som vi behöver. Som vi behöver göra av med för att inte känna oss rastlösa, understimulerade ( och mer lättirriterade?!), som vi behöver fylla på med för att inte bli orkeslösa, lättare få sjukdomar (och bli mer lättirriterade?!).

 

Kom att tänka på detta nu genom att Johns mor postade en länk till en riktigt tänkvärd text som jag läste, här är den för de som är intresserade.

 

Vad är energi, för mig? Vilken svår fråga! Energi finns överallt. Osynligt och synligt. Inne och ute. Maten vi äter ger energi till exempel. värme är energi, är tankar energi? Jo, jag tror faktiskt att i stort sätt allt är och sänder ut energier på något vis och att vi människor är mottagliga för dessa och påverkar oss antingen negativt eller positivt. Men den energi vi kanske mest talar om är den vi känner som ork, som vi får genom vila och matintag ( ...som man faktiskt kan få för mycket av för att det ska bli destruktivt och slå över till att göra en orkeslös istället för att ge en energi. Lagom är bäst tror jag gäller här!).

 

Några andra viktiga energikällor tänker jag är inspiration, kärlek och värme. Vänlighet. Tro, på andra och oss själva. Bra tankar, känslor och gärningar ger helt enkelt bra energier. Mer sådant! : )

 

Min fibromyalgi tar tyvärr väldigt mycket energi från mig mest hela tiden. Genom att bara vara verkar jag göra av med supermycket energi. När jag aktiverar mig på något sätt försvinner energin i en rasande fart och återhämtningen är inte så enkel. Ibland känns de enklaste vardagssysslorna som ett oöverstigligt berg. Ibland går det faktiskt inte att vila fram energin, vilket borde vara lösningen. Men det är klart, att leva med kronisk smärta/värk i olika grader gör en trött. Det förstår väl vem som helst?

 

Bara tråkigt att det ska vara så. Och att det i vissa fall sätter sig på minnet och ordförrådet är inte det minsta roligt. Jag har ännu inte helt accepterat detta, och inte riktigt lärt mig leva med mitt energislukande tillstånd. Hushålla med energi? När jag väl har energi vill jag ju utnyttja den till 100 %! ... vilket inte verkar vara optimalt, för återhämtningen är ingen rolig process. Måste helt enkelt lära mig att hålla nere energiförbrukningen även när jag känner att jag har energi. Antar att återhemtlingen går snabbare då, vilket gör att jag i längden kan orka med mer.

 

Vad är energi för dig?

 

 

 

 

 

Det detta inläggets rubrik säger är det budskapet som mest fastnade hos mig efter förmiddagens föreläsning om att arbeta tillsammans.

 

En mening kan sägas på så otroligt många sätt med olika nyanser i rösten, men olika kroppsspråk och blickar, för att på ett så bra sätt som möjligt (medvetet eller omedvetet) få fram vad man menar. Men hur det mottages kan man som sändare inte alls veta egentligen, utan det beror helt på hur mottagaren tar emot det som sägs. Och det antar jag beror på inställning till både sändaren och situationen, hur fokuserad mottagaren är, tidigare erfarenheter ... listan kan nog göras hur lång som helst kan jag tänka.

 

Det är alltså inte så lätt att få fram det man vill säga på ett bra och rättvisande sätt och man kan inte bara  förvänta sig att när man sagt sin mening så har alla förstått vad man menar lika bra som en själv gör. Detta är lätt att glömma bort ibland, men jag ska göra mitt bästa, både som sändare och mottagare.

 

Det är inte så jäkla lätt att komma fram till ett mål om man trillar av cykeln hela tiden. När man väl trillat har man oändligt många alternativ som jag ser det. (Lite beroende på hur hårt man slagit sig, eller kanske vilken tur i ordningen det är man har trillat av, samt hur envis man är som person.) Jag nämner här en handfull alternativ:

• Man kan snabbt resa sig upp igen, sätta sig på cykeln och fortsätta trampa på som bara den för att komma fram till målet, utan att ens fundera på om det gör ont eller inte.

• Ett annat alternativ är att ta sig upp (alternativt sitta kvar), fundera över hur jäkla smart det är att fortsätta när man ändå bara ramlar hela tiden. Kanske är det en annan väg jag ska ta, en tryggare men tråkigare cykelväg?

• Man kan resa sig upp,sätta sig på cykeln igen men cykla lite mer försiktigt framåt mot målet, men då är vi där igen med den där förbannade styrfarten. Om man cyklar för sakta är det svårt att hålla sig på vägen utan allt för mycket vingel och risk för att varken komma fram eller någon annan stans heller.

• Att sätta sig på cykeln och svänga lite hit och dit utan mål fungerar säkert också. Lite fram, lite till höger och en liten usväng där för att köra höger och lite vänster igen ...

• Det alternativ jag känner för nu är att ligga kvar på asfalten med cykeln över mig och bara blunda, i evighet. Amen.

Men jag är innerst inne inte övertygad om att jag kommer att vara överdrivet nöjd med det beslutet senare i livet. Ärligt talat så orkar jag inte detta med att inte må bra hela tiden. Alla sjukdomstillstånd med värken och mitt beroende (Mat, socker, kolhydrater ...) som inte direkt gör saker och ting bättre.

 

Lätt depression skulle jag diagnostisera mig själv med. Får se till att försöka göra någonting åt det innan det blir värre. För en riktig depression vill jag fanimej inte igenom en gång till.

... vad värktabletter, en varm dusch, luggklippning och 60-talsmusik kan göra för humöret?! : )

Jag önskar allt var lite enklare. Men jag ska jobba mot att få lite stabilitet i livet. Boende, ekonomi, arbete, maten ... så länge får jag väl kämpa på för att hålla mig över ytan med fobron och allt det andra, som vi alla måste göra på våra egna vis.

 

 

När jag säger till folk att jag redan längtar efter hösten och att sommarvärmen mest är en plåga, så får jag oftast reaktioner som jag kan tänka mig att man hade fått om man svor i kyrkan (eller bar mössa under gudstjänsten?) för x antal år sedan. Kan ni tänka er? Det kanske inte hade varit så populärt att svära i kyrkan i dagens samhälle heller, men jag har fått för mig att reaktionerna var beydligt starkare förr i tiden...

Men jag har kommit på att det andra kallar för "fint väder" kallar jag för "jobbigt väder". Fint väder för mig är då hellre en solig septemberdag med frilsk luft och vackra färger på träden.

Nej, jag är inte alls någt fan av den här hettan. Getingarna och da endra småkrypen hade jag också kunnat klara mig (bra mycket bättre) utan. Fy fan säger jag. Jag är inte heller för tillfället så bekväm med min kropp att jag tycker det är skitkul att visa upp mig i  sommarkläder heller faktiskt och jag är inget vidare förtjust i stort okänt vatten, utan är snarare rädd för det.

När jag ändå håller på så vill jag ta upp den där känslan av att "jag borde vara ute nu när det är fint väder, men jag vill hellre vara inne av någon anledning", så får jag dåligt samvete för att jag håller mig inne. Jaja, det är väl hos mig dessa tankar ligger, men man har ju fått med sig det hela livet att "när det är fint väder ska man vara ute!" och fint väder brukar för de flesta vara synomymt med sommar, sol och värme, har jag märkt.

Visst är det härligt med sol och grönska, men någon måtta får det vara. Några månader kvar att uthärda, sedan kommer finfina hösten då tankar kan tänkas, friskk luft kan inandas och mer ordentliga kläder åker på. Jag ser fram emot mörka mysiga kvällar med tända ljus.

För att väga upp mitt kvelurerande lite känner jag att jag vill skrva några bra saker med sommaren också. Så det gör jag nu då: man behöver inte ha 1000 lager kläder på sig för att bara gå ut och ex. hämta posten.Parkhäng med kall öl och trevligt sällskap, grillat, fågelkvitter (så länge det inte är någon slags skränande fågel som försöker överrösta alla andra smågåglar). Vissa dofter från växtriket är ju underbara! Ligga i en hammok och läsa i skuggan är inte fy skam. Gå barfota är så härligt! Picknicka är en passion, cykla på mindre vägar näst intill fri/helt fri från trafik, frihet! Att ro, helst i hammardammen med vår lilla gula eka. Ja, det finns bra saker med sommaren också!

Nu ska jag återgå till att vara förkyld och svettas bort i hettan. Hejsvejs!