bellatrixofix

 

Till den första Luciadagen jag skulle fira i Göteborg vintern 2007 anmälde jag mig till Göteborgs Lucia, i tron om att det var som ett "vanligt" Lucia-tåg utan så mycket ståhej. Efter ett tag fick jag ett brev på posten om att jag blivit en av 60 uttagna av några hundra (minns inte hur många, men många var det) ansökningar och var "välkommen på  uttagning med provsjungning".

 

Där och då började jag väl inse att det var lite mer seriöst än vad jag väntat mig, men jag pratade med några vänner och tillslut bestämde jag mig för att prova. Jag hade ju ändå blivit uttagen.

 

Vi började med en uppsjungning, och redan då knöt det sig i min hals. Sedan var det en olidligt lång väntan till att vi en och en skulle in och sjunga en låt tillsammans med två personer som skulle lyssna och bedöma var och ens röst. Innan det var min tur var jag berädd på att ge upp, för visst tycker jag mycket om att sjunga, men jag är fullt medveten om att jag gör det hellre än bra!

 

Detta var inte riktigt vad jag hade tänkt mig. Jag tänkte att det skulle vara en kör, och inte så individfokuserat som det faktiskt var.

 

Som ni förstår blev jag inte uttagen, för jag gick till jurin och sade att jag ville gå därifrån. De övertalade mig om att åt minstone prova, när jag nu kommit så långt. De var till och med så snälla att de flyttade upp mig i kön så jag fick kprovsjunga då efter cirka en timme, för de sa att jag annars skulle kallas att provsjunga nästan sist av alla. Men med tanke på att jag har lite självinsikt vad gäller mitt sjungande fick jag inte ut en ton, tackade för mig och gick.

 

Inte mitt stoltaste ögonblick i livet, men verkligen en upplevelse. Någon ansökning till Göteborgs Lucia för min del lär det dock aldrig bli igen. Men gärna ett "vanligt" Lucia-tåg som jag är van vid. Det saknar jag. Stämningen, gemenskapen, sjungandet, nerverna innan ... kanske jag hittar ett tåg jag kan vara med i nästa år? Får se.

 

Här är en länk till årets Luciakandidater för er som är nyfikna.

 

Glad Lucia på er!