bellatrixofix

Vaknade för över en och en halv timme sedan av ett ordentligt skvalande (och mitt eget hostande). Ooooooh vad det måste regna, tänkte jag (Fast, inte ooooooh, utan snarare en svordom). Min andra tanke var att det skvalade alldeles för mycket, intensivt och för länge för att det bara skulle varar regn. Sant.

Jag gick upp och ut till altanen där jag såg ett vattenfyllt golv och ett hål från taket där skvalandet kom ifrån. Vi hade inte satt tillbaka stuprännan efter målningen.

Så jag gjorde det bästa jag kunde komma på, och väckte John (!!!?????) vilket nog inte var det bästa jag kunde gjort ... Jag hämtade en hink och satte under hålet. Hinken fylldes på under 5 minuter och det fanns inte plats för en större hink på just det stället, så har jag fått gå och tömma hinken några gånger nu i. Senaste gången jag tittade var den halvfull och det droppade bara i den, härligt!

Vatten, vatten, bara vanligt vatten?!

Då kan jag gå och sova igen då! Eller inte.

Det ooooooh (läs valfri svordom) hostandet och kliandet i öronen håller mig väl vaken. Jag låter mer negativ, bitter och tjatig än vad jag egentligen är. Men det hjälper faktiskt att få skriva kverulationer till allas beskådan, tro det eller ej!

Varför hålla inne på sina sorger och eländigheter när man kan dela med sig av endel?! ; )

Jag tycker om katter, även om jag alltid sett mig mer som en hundmänniska. Men shit, jag tycker inte om vissa saker med att ha en utekatt. Det första är när de kommer in med fästingar. Jag får panik. Det andra är när de inte kommer hem när man ska bort och vill att de ska vara inne. Det tredje är när de lägger en fin present i form av en död mus, eller som i det här fallet; en fågel.

Jag gick inte ont anande in i sovrummet för att bädda, men kom inte riktigt så långt för Harriet hade varit en duktig jägare och lagt sitt fina byte för oss att se mitt på sovrumsmattan.

Min första reaktion var att stela till och bara vilja fly, men jag kunde inte röra mig. Sen börjaed jag tänka logiskt, jag måste ju få ut den. Men hur? Alla möjliga allternativ dök upp i mitt huvud innan jag hämtade sopbortsten och skyffeln för att försiktigt försöka få upp den fina lilla fågeln på skyffeln.

Med tårfyllda ögon och så försiktigt handlag som möjligt, tog det ett tag att få upp den lilla kroppen på skyffeln. Men jag lyckades och jag fick ut den. Nu vet jag dock inte riktigt vad jag ska göra med den. Det lutar väl åt en liten begravning. Får leta efter en bra plats att gräva lite på, och lägga en blomma över.

Jag vet, jag är blödig och känner mig lite fånig, men ett liv är ett liv!

De som känner mig vet att jag inte ens kan smälla en mygga, det är sant (även om jag ibland hade önskat att jag inte hade problem med det, för det är förbannat störande små liv faktiskt).

Nu: ut å gräva!

...och hostar lungorna ur mig. Nästan. Förkylningssymtomen har tagit över igen och blandat sig med värken. Jippi. Men jag har varit och pratat med min praktikplats idag och i morgon tänker jag gå dit. Får se hur länge jag kan stanna, men jag siktar på hela dagen i alla fall.

När jag satt på trappen nu på morgonen och rensade i blomkrukorna tänkte jag att det här är precis som med allt liv, att man måste rensa ut det gamla för att ge plats åt  det mer livskraftiga. Annars tar bördan (i det här fallet de halvt vissnade/vissnade blommorna) kraften från det som kan och ska växa och utvecklas vidare (i det här fallet knopparna och de blommande blommorna).

Så tänker jag att det är det med våra tankar, ägodelar, och människor vi har runt om kring oss också. Det som stjäl kraft och energi på ett dåligt vis från oss ska vi försöka rensa bort, för att vi ska kunna utvecklas och må så bra som möjligt.


Ge plats åt det nya


Uppväxtmiljön betyder riktigt mycket har jag märkt, inte minst i växtriket. I våras när vi rensade ett land på baksidan tog vi upp några jordgubbsplantor och planterade dem på två olika ställen. Det ena stället var en stor kruka med ny jord, det andra stället var ett land på framsidan med gammal jord, som jag blandade upp med lite ny jord. Planoorna i krukan stortrivs och växer så att det knakar, medan plantorna i landet inte vuxit sig mycket större än när vi planterade dem för ca ett par månader sedan. Där ser man.


Syskonplantor med olika näring och uppväxtsställen ...

Jag misstänker att den senaste undersökningen av läkaren, där hon tröck på alla 18 punkter som kan göra ont när man har fibromyalgi, satte igång en massa smärta och trötthet hos mig. Jag har inte kunnat gå till praktiken på hela veckan, vilket gör mig väldigt ledsen. Det är klart att jag vill göra praktiken på ett bra sätt, som jag vet att jag kan när jag inte har ont och har behov av att sova större delen av dagarna. Det är hemskt faktiskt.

Här är en youtubvideo som beskriver hur det är att ha fibromyalgi. Jag ber er som umgås med mig att titta på den för min skull, för att jag inte vill känna mig så förbannat dum som jag faktiskt gör när jag ställer in träffar av olika slag. <3. Det som inte stämmer i videon är att jag inte varit med om en trafikolycka, jag har ingen onomral stelhetskänsla, och det är väldigt sällan som jag är om i huden så att säga. Sen har jag bara problem med ljus, lukter och ljud är jag nog inte mer känsliga för än vad andra människor är i allmänhet. Resten är sanningen för mig, även om det är bättre och sämre perioder, tack och lov (för de bättre perioderna!!!).

Dagen blev absolut inte som jag hade tänkt mig, men det får man räkna med ibland.
Eller mer eller mindre alltid.

Det är i alla fall spännande att se vad det är för växter och blommor som vill dyka upp här i trädgården allt eftersom våren och sommaren går. Jag ser att det är fullt med krusbär på krusbärsbuskarna, vilket gör mig själaglad. Jag älskar nämligen krusbär och har inte ätit det riktigt sedan jag bodde i Hofors vad jag kan minnas. Jag flyttade från Hofors när jag var 15, så nu längtar jag tills att de här krusbären mognar på sig ordentligt! : )

Även om det inte hände mycket annat idag så tog jag mig i alla fall ut på en prommenad med John nu på kvällskvisten. Underbart härligt väder som passar mig perfekt just nu. Naturen blir så framträdande, tydlig och levande med alla skiftningar i grönt och gråblått. Friskt, skönt. Inte för kallt. Inte för varmt. Perfa!

Bilderna gör inte rättvisa, som det så ofta är. Men fint ändå tycker jag!

Jag har precis fått diagnoserna fibromyalgi och kroniskt trötthetssyndrom. Det kommer inte som en chock för mig eftersom jag känt av detta i flera år. Dock har det förvärrats den senaste tiden. Nu vet jag i alla fall vad min trötthet och min värk kommer ifrån, och kan förhoppningsvis förhålla mig till det på ett bättre sätt. Det är inte lättare eller roligare för det, men jag kan vara snällare mot mig själv och kanske mer logiskt förklara hur det ligger till för de i min omgivning.

Om ni vill läsa mer om sjukdomarna kan ni bland annat kolla om fibromyalgi här, och kroniskt trötthetssyndom här. Fråga gärna mig om ni vill veta någonting specifikt. Jag kan inte allt, men jag vet vad jag själv upplever i alla fall.



Allt är inte svart eller vitt, även om det kan kännas så ibland.
(Eller möjligtvis vara enklast för stunden att tänka så??!)

Det finns lika många sätt att se på en sak som det finns individer, eller faktiskt ändå fler sätt att vrida och vända på situationer, händelser och... allting egentligen.

Vi får försöka göra det bästa av vad vi har och vad vi får, det som händer både oss och andra i vår omgivning. Allt som påverkar oss. Vi måste göra det bästa vi kan för att må så bra vi bara kan, det är vårat eget ansvar. Där spelar tankens kraft en förbannat stor roll. Ibland behöver vi alla lite hjälp på traven med att få våra tankar i antingen mer rätta, lätta eller bara andra banor av olika anledningar. Det är inte alltid (om någonsin?)  bra att fastna i det svarta, vita (eller i någon annan färg för den delen) helt och hållet. Inte för någon. Variation förnöjer, främjar kreativitet, och jag tänker att det gör oss till lättare människor att umgås med om man inte sitter fast i gamla svart/vita tankar eller mönster och bittrar till sig.

Nä, nu ska jag försöka ta mig upp  och göra någonting litet vettigt för dagen i alla fall.

Skål, för tankens kraft! *höjer vattenglaset och dricker en klunk*

I natt hade jag svårt att somna, och så vaknade jag vid 05:20, piggare än vad jag borde vara. Jag antar att min hjärna är uppe i varv för tillfället. Själv märker jag att det snurrar, knakar, surrar och sprakar i hjärnan. Jag drömmer mycket, tänker mycket, och meditationerna är fulla av bilder och känslor. Det är en period då jag bearbetar och lär om mig själv och mina medmänniskor på något vis vilket tydligen kräver en massa medveten och omedveten hjärnaktivitet. Lite spännande faktiskt.

Är det en vanlig dag? Nej det är ingen vanlig dag, för det är Michaels födelsedag, hurra hurra hurra hurra! Ja, idag fyller min stora lillebror 24 år. Tyvärr kunde jag inte åka upp och fira med honom, så är det nu för tiden. Man får höras av via telefon på den speciella dagen och sedan ta allt och ingenting lite mer ordentligt när man väl ses, "grattis! Glad midsommar! Happy halloween! God jul och gott nytt år!!!" Också "glad påsk!" och en kram till det förstås.

Idag har det inte varit så helvetiskt varmt i alla fall, skönt. Och kvällen var så otroligt vacker och härlig så jag önskar att tiden kunde stannat där lite. Sommarkvällar är faktiskt ofta grymt sköna, men de där bra bitarna med sommar glömmer jag lätt när solen gassar förfullt ; )

Sommarkvällsprommenad, underbart faktiskt.

Käner mig så jäkla bitter. På krigsstigen, samtidigt som jag bara vill ge upp. Pallar inte den här värmen, vill inte ha den. Om den nu ska vara här hade jag väl åt mistonne kunna varit 10 kilo lättare och haft en egen trädgård att vistas i, eller varför inte varit i Falköping hos John? Nu sitter jag och surar i lägenheten istället, med en inflammation i kroppen som inte verkar vilja försvinna. BLÄ usch och fy säger jag. I morgon kanske det blir bättre.

Jag har börjat meditera varje dag nu, utan ledning från någon cd eller liknande. Det ger fantastiska upplevelser och jag känner att de här stunderna hjälper mig att hela mig själv. Så länge det känns bra kommer jag att fortsätta med detta. Som det är nu tar det bara ca 5 sekunder så är jag inne i ett meditativt tillstånd. Sedan börjar bilder, färger och känslor komma till mig, ofta som på film. Men ibland känner jag även dofter.

Nu till något helt annat. Snart ska jag försöka få liv i John, äta frukost och sedan ska vi ta oss mot Mora. Ser mycket fram emot allt detta! : )


Bilder från en prommenad vid Johns hus.

Hoppas ni får en skön ledighet nu alla som läser min blogg. Om ni inte är lediga, hoppas jag att ni har det bra i alla fall så klart! :P

Jag tänkte simma nu på morgonen innan LIA:n, men vaknade med igentäppt näsa och halsont. Inte perfet läge för simmning. Så jag kollade på nätet och hittade en blogg där en tjej skrev om meditation och jag blev inspirerad. Så jag mediterade nu i 20 minuter.

Det låter som att det blåser storm utanför fönstret, men jag har inte kikat ut än. Får hoppas att det ser bättre ut än vad det låter som att det gör!

Guuu vad jag längtar efter att få inreda mitt riktiga hem någon gång här framöver.





Små peaces till mitt hem har jag, men jag ser fram emot att få åka på loppisar i år framöver och samla på mig sådant som får mitt hemma att bli mer och mer komplett. Jag ångrar som bara den att jag gjort mig av med en massa fina 50-60-talsprylar som jag införsakaffat bl. a från loppisar, mormor, morfar... Så är det när man inte har plats. Men snart. Jag ska. Så är det bara.

Efter regnet i veckan har växtligheten i trädgården tagit fart. Detta gick Harriet och jag ut för att inspektera tidigare idag. Snart kan vi mumsa på rabarberpaj! :D

I skrivande stund befinner jag mig i Falköping. Efter praktiken igår tog jag tåget till John eftersom de är i full gång med en utvecklingsdag på min LIA-plats idag, och därmed hade de ingen handledare tillgänglig för mig denna fredag. Jag klagar inte, kan verkligen behöva vilan.

Även om vilan är behövlig så vill jag understryka att jag trivs kanonbra på min LIA-plats! Roligt att lära sig en massa nytt och få skjuta skarpt liksom. Det är inte samma sak att t. ex skriva journal i skolan och att göra det "på riktigt" för en riktig läkare, även om man gör det på samma vis. Svårt att förklara. Men jag skriver inte bara, det finns mycket att göra som vårdadministratör och jag har en bra handledare som handleder mig på ett ypperligt vis! : )

Jag har rejäl värk i kroppen idag, dock bara små ryckningar i små muskler som tur är. Ryckningarna är inte smärtsamma, knapt obehagliga, bara lite irriterande. Speciellt när det är frekventa ryckningar och kanske i flera muskler samtidigt under en längre tid. Inte roligt, kanske mest för att det käns som att det inte ska vara så. Att det är något som inte står rätt till.

Igår var jag på Gottfrieskliniken för mitt första möte med en läkare där. Förhoppningsvis kommer de fram till vad det kan röra sig om här framöver nu, de är ju specialicerade på sådana här symtom och problem. Det krävs dock några fler möten. Det är inte bara värk och ryckningar som är symtomen på de här sjukdomarna som det kan röra sig om, som synd är, därför kan det ta tid. Tänker dock inte ta upp alla symtom här, det skulle ta alldeles för lång tid...  Skönt att utredningen äntligen börjat i alla fall!

Nu ska jag titta på andra avsnittet av Dexter, säsong 1. Jag har bara sett säsong 6 innan, men tänkte att jag nu vill se allt från början. Am I in for a treat? I think so ...

... nya tag! : )