Ett liv är ett liv
Jag tycker om katter, även om jag alltid sett mig mer som en hundmänniska. Men shit, jag tycker inte om vissa saker med att ha en utekatt. Det första är när de kommer in med fästingar. Jag får panik. Det andra är när de inte kommer hem när man ska bort och vill att de ska vara inne. Det tredje är när de lägger en fin present i form av en död mus, eller som i det här fallet; en fågel.
Jag gick inte ont anande in i sovrummet för att bädda, men kom inte riktigt så långt för Harriet hade varit en duktig jägare och lagt sitt fina byte för oss att se mitt på sovrumsmattan.
Min första reaktion var att stela till och bara vilja fly, men jag kunde inte röra mig. Sen börjaed jag tänka logiskt, jag måste ju få ut den. Men hur? Alla möjliga allternativ dök upp i mitt huvud innan jag hämtade sopbortsten och skyffeln för att försiktigt försöka få upp den fina lilla fågeln på skyffeln.
Med tårfyllda ögon och så försiktigt handlag som möjligt, tog det ett tag att få upp den lilla kroppen på skyffeln. Men jag lyckades och jag fick ut den. Nu vet jag dock inte riktigt vad jag ska göra med den. Det lutar väl åt en liten begravning. Får leta efter en bra plats att gräva lite på, och lägga en blomma över.
Jag vet, jag är blödig och känner mig lite fånig, men ett liv är ett liv!
De som känner mig vet att jag inte ens kan smälla en mygga, det är sant (även om jag ibland hade önskat att jag inte hade problem med det, för det är förbannat störande små liv faktiskt).
Nu: ut å gräva!
Jag gick inte ont anande in i sovrummet för att bädda, men kom inte riktigt så långt för Harriet hade varit en duktig jägare och lagt sitt fina byte för oss att se mitt på sovrumsmattan.
Min första reaktion var att stela till och bara vilja fly, men jag kunde inte röra mig. Sen börjaed jag tänka logiskt, jag måste ju få ut den. Men hur? Alla möjliga allternativ dök upp i mitt huvud innan jag hämtade sopbortsten och skyffeln för att försiktigt försöka få upp den fina lilla fågeln på skyffeln.
Med tårfyllda ögon och så försiktigt handlag som möjligt, tog det ett tag att få upp den lilla kroppen på skyffeln. Men jag lyckades och jag fick ut den. Nu vet jag dock inte riktigt vad jag ska göra med den. Det lutar väl åt en liten begravning. Får leta efter en bra plats att gräva lite på, och lägga en blomma över.
Jag vet, jag är blödig och känner mig lite fånig, men ett liv är ett liv!
De som känner mig vet att jag inte ens kan smälla en mygga, det är sant (även om jag ibland hade önskat att jag inte hade problem med det, för det är förbannat störande små liv faktiskt).
Nu: ut å gräva!
Kommentarer
Trackback
