bellatrixofix

Nyligen hemkommen från tredje körlektionen. Det går framåt med stormsteg. Riskutbildning 1 och 2 är redan gjorda så det borde inte vara allt för långt bort det där körkortet tycker jag. Tänkt vilken frihet att kunna köra vart man vill när man vill. Ja, det ska väl finnas en tillgänglig bil också antar jag. Men ignen fara, jag knycker Johns 55:a när hon är registrerad och klar för att ge mig ut på små tjyvturer ; )

 

 

Efter fyra år av arbete på denna (i USA skrotade) bil går hon äntligen att köra. Snart lagligt. SFRO-besiktingen har gått igennom och registrerningsbesiktningen är på g. Alltså, jäklar vad John har lagt ner timmar, tålamod, svett och kunskap i denna bil. Jag ser fram till att få glida runt i pärlan nästa vår och sommar.

 

 Isabell

Hemma från jobbet idag med med brännande fotsulor, ilande handleder, molande rygg och nacke, ögonlock tunga som bly .... listan kan göras lång men jag vill skriva om någonting annat. Vad? Jag vet inte ännu. Skriver om det som dyker upp tänkte jag.

 

Jag har faktiskt börjat skriva mer för mig själv igen, små berättelser, dikter, låttexter ... någonting att göra någonting av i framtiden kanske. Tanken har ju funnits med mig i mågna, många år. Vi får se helt enkelt om jag får "tummen ur" och börjar skriva på någonting seriöst här framöver.

 

Även meditationen har jag börjat ta upp igen. Jag vet ärligt talat inte riktigt varför jag slutar med det från och till, eftersom jag vet att jag mår bra av det. Kommer ner i varv, kommer närmare mig själv igen och får energi av det. Det finns inga nackdelar. Så varför slutar jag? Ja, det tål att tänkas på.

 

Kanske dags för lite meditation nu? Jag tror det. Om jag inte kan gå ut och njuta av solen så är det i alla fall det näst bästa! : )

 

Det är mycketsom händer nu. Och har hänt. Men jag skriver om det största i det här inlägget; Jag har sagt upp mig från jobbet och i slutet på november går flyttlasset upp till Mora med min dalmas John. Det är med skräckbalndad förtjusning som jag lämnar Göteborg och mina vänner här för ett nytt kapitel  i livet i Dalarna.

 

Just för tillfället gör sig fibromyalgin väldigt påmind, vilket jag så klart känner och märker, men försöker att inte tänka på konsekvenserna av det utan ha ett så bra liv jag kan fastän det begränsas så mycket som det är nu. Allt som görs konstar ju i form av värk och trötthet. Så är det bara.

 

Men jag hoppas att flytten som kommer att innebära en lättare vardag främst i form av att ha ett gemensamt boende, slippa resa och bära så förbannat mycket. Just nu är det förstås mycket planering och packning av hus och lägenhet. Både roligt och ansträngande, som allt i livet, up and downs ; )

 

Det är ett så fint hus med mysig gård, ser fram emot att få inreda och bo in sig ordentligt. Om jag ska vara ärlig har jag inte riktigt fattat att jag ska flytta än. Det kommer säkert gå upp för mig när vi åkt upp med stora flyttlasset, antar jag! : )

 

 

 

Här sitter jag vid datorn med en kopp varmt vatten, tangentbord och en datorskärm framför mig. Inte helt frivilligt får jag säga.

 

Ungefär varannan natt jag sover här i Falköping väcker Harriet mig mellan kl 03 och 06 någon gång genom att kliva på magen, kurra och boxa sitt huvud i mitt ansikte. Ibland nöjer hon sig med detta, men ibland tar hon till sitt extra vapen i form av jamandet tills att jag går upp och ger henne mat. Om jag låter det gå så långt. (Harriet är en katt för er som inte vet eller förstått det än ;).) Jag kan säga att även om jag försöker så lyckas jag nästan aldrig med konststycket att somna om. Nu har jag varit vaken sedan strax innan 05, men hade tänkt att sova till 08 i alla fall. Planerna blir sällan som man tänkt sig.

 

Nu har jag laddat ner lite spännande radioprogram från sr.se, ska nog sätta mig vid symaskinen ett tag och lyssa på något av dem. Kanske "går det att undvika cancer", "sjukt hjälpsam" eller "hitta motivationen"? Programserien "Kropp och själ" har haft mycket intressant att lyssna på enligt mig. Klicka här om ni vill kika på vad de har att erbjuda för tillfället.

 

Tänk vad småsaker gör skillnad. Just nu tänker jag på de "små" sakerna som att jag yogar på morgonen, går en spårvagnshållplats längre än vad jag behöver för att få mer vardagsmotion, att jag står så mycket jag bara orkar på jobbet och att jag dricker min morgonsmoothie istället för ingenting eller smörgåsar.

 

Vad det gör för skillnad? Jo jag känner mig starkare i kroppen och magen är inte full av skit i form av en degklump redan på morgonen i alla fall. Sedan går det väl si sådär med mycket annat, upp och ner, bättre och sämre ... men har tänkt försöka hålla i mina nya bra vanor så länge jag bara kan! : ) Och de dagar jag har sådan värk eller extrem trötthet att jag bara inte kan så har jag bestämt mig för att försöka vara snäll mot mig själv. Det är inte alltid det lättaste. Men jag försöker!

 

De senaste dagarna har jag även tagit promenader på Ramberget. Jag tycker om att gå där uppe. Trapporna tar dock kål på mig och visar att konditionen behöver tränas upp igen. Väl uppe så finns det så mycket att titta på. Både natur och stad, gammalt och nytt. Och beroende på tid på dygnet, årstid och dagens väderlek ser det aldrig exakt likadant ut. Faktasktist!

 

Tänk att det var sju år sedan jag tog min första promenad på ramberget nu. Eller, det var väl några år tidigare när jag varit på semester i Göteborg, men det är sju år sedan jag flyttade hit nu i alla fall och började gå mer regelbundet. Nästan exakt tror jag faktiskt för om jag inte minns fel var det i mars 2007 jag flyttade in i huset bredvid det jag bor i nu. Mycket har hänt sedan dess.

 

Ja, jag ville egentligen spara ut håret, som mest toppa det, men det var så förbannat slitet undertill så jag bestämde mig för att klippa av det.

 

Det är alltid lite pirrigt eftersom jag aldrig exakt vet hur resultatet kommer att bli. Men en sak är säker, 90 % av gångerna är jag mer nöjd när jag klipper mig själv än hos en frisör i alla fall. Även om jag inte går efter några regler mer än magkänslan. Nackdelen är att jag inte själv kan/lärt mig toppa håret sådär lite som man ska då och då. Och jag antar att det kan vara det faktum att jag inte toppar håret så ofta och att jag har rätt mycket produkter och toperar håret varje dag som gör att det slits så pass mycket.

 

Men nyklippt hår är fanimej inte härligt. Ett par månader efter klippning börjar det kännas ok igen, och då är det väl egentligen dags att klippa sig om man vill ha ett friskt hår? Ett rikltigt dilemma. Ett riktigt I-lands-problem ; )

2009 gick jag en kurs mindfulness, medveten närvaro. Detta var egentligen ingenting nytt för mig eftersom min mor använder detta i sitt arbete och har pratat om det med mig. Men jag hade liksom aldrig utövat det aktivt så jag tänkte att en kurs, varför inte?

Under åren som gått har jag till och från varit mer eller mindre medvetet närvarande och aktiv i mitt mindfulness-utövande. För ett par år sedan gick jag även på "mindful eating", helt underbart bra upplägg för mig just då som inte längre hade/har bulimi men ett rätt kaotiskt matmönster och ätande. Grejen är ju att man sedan ska utöva allt detta på egen hand efter introduktionen man får. Disciplin, tålamod, förlåtande, "upp och hoppa" ... "på´t igen". Lättare sagt än gjort.

Men övning ger färdighet. Medveten närvaro behövs i vår stressade värld. Här kan du läsa mer om mindfulness om intresse finns. Jag vill även slå ett slag för mindfulness-appen. Den konstar ca 15 kr och har både guidade och "tysta" meditationer samt påminnelser om att man ska vara medvetet närvarande, om man vill aktivera den funktionen. Vad har man att förlora? ca 15 kr och några minuter av sitt liv, men själv tycker jag att det ger så enormt mycket mer! Vad tycker du?

 

 

 

 

Ingen bra dag idag. Hemma från jobbet med värk, muskelryckningar och yrsel.  Men det tänker jag inte fokusera på mer idag här på bloggen, utan min tanke är att det var det sista jag ska nämna om mina skitsymtom för dagen och i stället skriva om någonting annat. Vad? Jag får "freestyla" lite ; )

 

Det är verkligen vårigt ute nu, så härligt! Som ni kanske vet gillar jag en riktig vinter lika mycket som en ljum sommarkväll, höstens friska luft och vackra färger som vårens välbehövliga solstrålar och ljumma vindar. Jag älskar det faktum att jag lever i ett land med fyra fantastiska årstider.

 

Någonting jag kan tycka är riktigt synd är att sedan jag flyttade in till storstaden upplever jag inte årstiderna riktigt på samma vis som innan. Förr var jag ute i naturen mycket mer och där märks skillnaderna enormt mycket mer. Jag längtar efter att få "mitt" ställe, mitt hem, "min" bit natur att lära känna som som min egen lilla värld igen. Det var så jag växte upp och det är så jag vill ha det, så jag behöver det.

 

Det är ju så att jag även älskar städernas liv och rörelse, möjligheter, intryck, dofter och myller. Jag känner att jag behöver bådadera, storstad och natur, för att fungera optimalt och för att jag ska få de intryck som gör att min själ mår som bäst. De intryck som jag bearbetar med kropp, själ, sinnen och tankar, som förvandlas och som gör att jag växer som människa, som mig, och går frammåt. Intryck som på samma gång ger bränsle och vila åt min själ, mitt jag. Intryck blir till uttryck, uttryck till intryck. Konstnärssjäl.

 

Dags att vila. 

 

 

 

 

 

 

Härliga helg! I lugn takt har jag/vi arbetat lite i trädgården, ätit gott, jag har övningskört och så har vi städat. Däremellan har jag/vi tagit det lugnt. Yogan har jag genomfört varje morgon i snart två veckor nu och jag har tänkt försöka fortsätta med det ett bra tag till!

 

I söndags kväll fick jag för mig att pyssla något till våra alldeles för tråkiga stora fönster utan fönsterbrädor i köket, och det blev ett par sådana här (som på bilden nedan) hängande krukor/ljuslyktor. Med ett par hjälpande händer av John blev det faktiskt riktigt fint tycker jag. Tyvärr tycker jag inte att kortet gör "mästerverket" rätta, men huvudsaken är ju att vi blev nöjda och att det fyller sin funktion, att fönstrena inte ser så stora och tomma ut ;)

Det har hänt grejer sedan det förra inlägget skrevs, och jag känner att jag vill beretta att livet inte känns fullt så tungt för tillfället. Så skönt! Jag kan meddela att vara en ambitiös person med en helvetes sjukdom som fibromyalgi inte gör livet lätt. Men jag försöker lära mig leva med det, och för tillfället går det rätt så bra kan jag tycka. Man får sänka sina krav på sig själv,  ta små steg och vara "här och nu". Annars blir man galen antar jag.

 

Att jag mår bättre tror jag helt klart har att göra med att jag arbetat 50 % några veckor nu och hinner med livet på ett helt annat sätt än annars. I flera månader innan har jag bokstavligt släpat mig till arbetet med smärta, en enorm trötthet och ett huvud, muskler och leder som inte fungerar som jag vill, för att sedan komma hem och i stort sätt decka. Livskvalitet = 0, depression = here I come! Nu släpar jag mig till jobbet, men jag känner att jag klarar av det för jag har tid för återhämtning på ett helt annat sätt.

 

 

För tillfället känns det som att själen sjunger lite grand, och det är inte illa! Jag arbetar för att det ska hålla i sig. Men jag är medveten om att sjukdomen är lömsk, går i skov och att jag måste stå på mig för att få livet att fungera någorlunda.

 

Förhoppningsvis ger värken med sig lite till våren/sommaren också och på sikt hoppas jag förstås att jag ska fungera helt "normalt!" igen. Men man måste se till sig själv och vad man klarar av. Just nu fungerar detta för mig.

 

Vad gör du för att du ska må bra?

 

 

Jag slutade skriva här först på grund av att jag inte hade internet. Nu efter ett havår har jag internet igen, men vet inte om jag ska fortsätta med min blogg just nu?

 

Det känns som att det kanske skulle bli för inriktat på vad mina tankar mestadels är inriktade på, vilket verkligen inte är pyssel, en härlig vardag och framtidstro (vilket jag hade önskat). Utan kanske mer om sjukdom, trötthet och uppgivenhet, vilket inte är vad jag vill förmedla. Men det är svårt att göra någonting bra och kreativt när man inte har den känslan någonstans i kroppen.

 

Alltså, jag vet att allt inte behöver eller kan vara rosenröttssött och regnbågsskimrande, guldkantat och alldeles, alldeles underbart .... men någon slags balans vore bra och jag återkommer när jag väl hittat den. Balansen. Eller ett litet litet guldkorn att fästa i min för tillfälligt trasiga själ och kropp för att inge hopp? Tack!

 

Sköt om dig så länge.

 

Helgen som var var mysig. Lugn. Kattvakt och svampplockning bland annat, och ett litet besök på Halta Lottas krog som ligger på promenadavstånd från lägenheten vi bodde i i helgen. Nu är det två arbetsdagar kvar då jag arbetar 6-timmars dagar. Sedan börjar jag arbeta 100 %. Det känns som att det var en evighet sedan jag arbetade 8-timmars dagar sist. Vilket det nästan var för jag har ju pluggat i två år. I och för sig på heltid, men tiderna är ju lite annorlunda och friare när det gäller plugg.

 

Nu bär det av mot ett läkarbesök, sedan arbete innan vila. Känner mig inte speciellt kry, men vill råda bot på det. Ska se vad läkaren kan hjälpa mig med! : )

Underbara sommar/vinterpratare 2013! Laddade ner filerna som mp3 från sverigesradio. De tre hittills bästa enligt mig har varit Lars Lerin, Jonas Gardell och Björn Dixgård och Gustaf Noréns program. Helt underbara timmar att lyssna till. Rekommenderas varmt!

 

Nu ska jag lyssna på Lasse Kronérs sommarprat medan jag gör mig klar för att lägga mig och sedan intar ett glas varm mjölk för att underlätta insomnandet. Natten till idag fick jag inte många timmars sömn, tänkte försöka bräcka de fyra timmarna i natt i alla fall, hoppas på att mjölken gör sitt! : )

Jag pendlar ofta och lätt mellan hopp och förtvivlan. Det blir lätt så när man gång på gång slås ner av sin egen kropp i form av mer eller mindre intensiv kronisk smärta, sjukligt trötta muskler och ett närmast lamslaget huvud, eller hjärna passar sig nog bättre här, från och till.

 

För några veckor sedan började jag domna bort mer i kroppen, och i går blev synen helt knäpp, plus att det känns som att näst intill allt syre i musklerna är borta. Troligtvis är det närver i kläm, som läkaren sa. Jag hoppas på det! Det har i alla fall skickats en remiss till en neurolog för att utesluta att det är något neurologiskt vilket kan vara skönt att utesluta. Jag vet att det är av största vikt att hålla hoppet och humöret uppe för att kunna stå ut och resa sig upp gång på gång. Jag jobbar på det. Hårt. Jag vill ju tänka positivt och må bra!

 

Jag har bestämt mig för att göra det bästa av min sista lediga semesterdag som jag spenderar för mig själv i Falköping. Härligt, faktiskt. Jag drog mig i sängen i 2 timmar, sedan en 40-minuters promenad här på landet i solen. Nu kollar jag genom biler på min kamera från vistelsen hos far min, och bloggar förstås. Efter detta ska jag lägga mig och läsa, alternativt kolla på någon film/serie eller lyssna till en sommarpratare, jag känner att jag gjort mitt rörliga för i alla fall ett par timmar framöver.

 

Just nu befinner jag mig hos far min utanför Östersund, så härligt! Något roligt som har hänt är att jag har fått en fast tjänst på Sahlgrenska, på heltid, känns bra! : ) Om cirka en månad ska John och jag gå på handledarutbildning tillsammans så att jag får börja övningsköra på riktigt, igen. Det ser jag fram emot. Men nu ska jag fortsätta ha det bra här uppe i friskluften på landet i några dagar till, sedan kör vardagen igång "på riktigt" igen.

 

Redovisar lite bilder här nedan: