En sjungande själ

Det har hänt grejer sedan det förra inlägget skrevs, och jag känner att jag vill beretta att livet inte känns fullt så tungt för tillfället. Så skönt! Jag kan meddela att vara en ambitiös person med en helvetes sjukdom som fibromyalgi inte gör livet lätt. Men jag försöker lära mig leva med det, och för tillfället går det rätt så bra kan jag tycka. Man får sänka sina krav på sig själv,  ta små steg och vara "här och nu". Annars blir man galen antar jag.
 
Att jag mår bättre tror jag helt klart har att göra med att jag arbetat 50 % några veckor nu och hinner med livet på ett helt annat sätt än annars. I flera månader innan har jag bokstavligt släpat mig till arbetet med smärta, en enorm trötthet och ett huvud, muskler och leder som inte fungerar som jag vill, för att sedan komma hem och i stort sätt decka. Livskvalitet = 0, depression = here I come! Nu släpar jag mig till jobbet, men jag känner att jag klarar av det för jag har tid för återhämtning på ett helt annat sätt.
 
 En annan bidragande faktor till mitt bättre mående är garanterat att jag sedan några veckor tillbaka har börjat med yoga på morgonen vilket har gjort underverk! Jag är så mycket smidigare, känner mig starkare psykiskt och fysiskt. Även om det gör ont är det värt det. Verkligen.
 
För tillfället känns det som att själen sjunger lite grand, och det är inte illa! Jag arbetar för att det ska hålla i sig. Men jag är medveten om att sjukdomen är lömsk, går i skov och att jag måste stå på mig för att få livet att fungera någorlunda.
 
Förhoppningsvis ger värken med sig lite till våren/sommaren också och på sikt hoppas jag förstås att jag ska fungera helt "normalt!" igen. Men man måste se till sig själv och vad man klarar av. Just nu fungerar detta för mig.
 
Vad gör du för att du ska må bra?
 
 

Kommentarer
Postat av: A

Känner igen det där med att vara ambitiös. Min fibromyalgi, ME/CFS och EDS går inte ihop med det tempo jag vill hålla. Men möjlighet att hålla något tempo överhuvudtaget finns inte.

För att må bra: Kaffe, sol, fågelsång och naturen. Dans, teater, musik, barnskratt och fina vänner!

Svar: Hej! Åh, det är så frustrerande! Jag har i alla fall tur att jag har vissa dagar då jag är nästan helt på topp, även om de är få så är de dem som gör att jag orkar med däremellan. Lite sorgligt när en sådan dag är över bara tycker jag, eftersom jag vet att jag sedan inte kommer orka ens en tredjedel så mycket. Man får försöka göra sådant man mår bra av så mycket man bara kan i alla fall. Kram på dig!
Isabell

2014-02-24 @ 07:50:48
URL: http://vinglamedvingar.blogg.se
Postat av: Liselotte

Jag finner oftast ro i det kreativa! Älskar som du vet att fota, så det gör jag. Sen får man mycket må-bra-hormoner genom beröring, så kramas och ge/få massase ger mkt! Ett sista tips - fortsätt lyssna på din kropp som du gör nu! Ingen tackar ju dig för att du bränner ut dig. Kram!

Svar: Tack för kommentaren och tipset. Jag försöker lyssna på kroppen lagom mycket, måste ju kämpa lite också. Men du har helt rätt i att ingen tackar en när man till slut är helt utsliten och inte kan göra någonting alls. Och - mer kramar till folket tycker jag! : )
Sköt om dig, kram!
Isabell

2014-02-25 @ 19:23:21
URL: http://www.fotoliselotte.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0