bellatrixofix

Bloggar om min vardag på mitt vis.

Hopp och förtvivlan

Jag pendlar ofta och lätt mellan hopp och förtvivlan. Det blir lätt så när man gång på gång slås ner av sin egen kropp i form av mer eller mindre intensiv kronisk smärta, sjukligt trötta muskler och ett närmast lamslaget huvud, eller hjärna passar sig nog bättre här, från och till.

 

För några veckor sedan började jag domna bort mer i kroppen, och i går blev synen helt knäpp, plus att det känns som att näst intill allt syre i musklerna är borta. Troligtvis är det närver i kläm, som läkaren sa. Jag hoppas på det! Det har i alla fall skickats en remiss till en neurolog för att utesluta att det är något neurologiskt vilket kan vara skönt att utesluta. Jag vet att det är av största vikt att hålla hoppet och humöret uppe för att kunna stå ut och resa sig upp gång på gång. Jag jobbar på det. Hårt. Jag vill ju tänka positivt och må bra!

Underbart att lägga sig mitt i skogen och bara vara,

hjälper mig att få tankarna på plats och må bättre

 

Jag har bestämt mig för att göra det bästa av min sista lediga semesterdag som jag spenderar för mig själv i Falköping. Härligt, faktiskt. Jag drog mig i sängen i 2 timmar, sedan en 40-minuters promenad här på landet i solen. Nu kollar jag genom biler på min kamera från vistelsen hos far min, och bloggar förstås. Efter detta ska jag lägga mig och läsa, alternativt kolla på någon film/serie eller lyssna till en sommarpratare, jag känner att jag gjort mitt rörliga för i alla fall ett par timmar framöver.

 

Bild från min promenad i morse, det är faktiskt fina omgivningar här i Valtorp

 

Hej igen. Men usch då för dina besvär. Jag vet dock exakt hur du har det. De första sju månaderna under 2013 så hade jag det så. Jag mådde alltid dåligt. Migränattacker flera ggr per dag varje dag i 5 månader på raken och sedan började dom avta lite. Jag hade smärtor i ansiktet och jag fick gå på så otroligt många sjukhusbesök. Fick göra ALLA tester som går att göra. Fick träffa neurolog då jag inte ens kunde ha glasögon på mig pga smärtorna i ansiktet.. linser var det värsta jag kunde använda för att smärtan i ögat var så intensiv. Jag kunde inte sitta mkt vid datorn eller tv. Jag hade ständig värk i nacken, antagligen stress pga allt annat. Synen kändes värre än någonsin men jag fick gå till ögonspecialist och oavsett prover, oavsett vilka läkare jag träffade så sa de bara att nerverna var skadade, att det kan ta tid att tillfriskna. Vissa läkare sa att antingen så blir jag bra eller så blir jag inte. Den senaste medicinen som hjälpt mig mkt har jag tagit sedan aug och ska ta det iaf 6 månader till.. Sen får vi se vad läkaren säger. Jag blev deprimerad av detta. Allt pga ett virus. Detta var dock min andra gång. Min första gång var 2009 men i vänstra sidan av ansiktet och jag blev återställd till 100% efter 14 dagar. Det jobbiga är att inte veta om man blir bra, om det händer igen.. För detta är tydligen inte så ovanligt men läkarna kan inte heller svara på VARFÖR man drabbas så här av ett virus... Hoppas du får hjälp snart. Du kanske kan säga att du hört att saroten hjälpt mig och prova?