bellatrixofix

... vill jag med glädje meddela att jag trivs riktigt bra på min LIA-plats (praktikplats)!

 

Det är första gången nu under hela min utbildning som jag känner att jag faktiskt kan komma att trivas som vårdadministratör, bara jag hittar till ett ställe som är rätt för mig efter utbildningens slut. Jag känner att det är ett viktigt arbete som faktiskt kan passa mig utmärkt på många vis. Detta mycket på grund av min handledare som är inspirerande, kompetent, rolig och pedagogisk. Mycket bra med andra ord : )

 

I två veckor ska jag vara på den slutenvårdsavdelning som jag befinner mig på nu, sedan ska jag får prova på några avdelningar till, där vårdadministratörerna har lite andra arbetsuppgifter. Spännande!

 

Jag trode inte att jag skulle klara praktiken något vidare, men hittills har det gått över förväntan. Det har till och med blivit 8-timmars dagar fastän jag fått tillåtelse att bara göra 6-timmars dagar. Men jag ska vara observant på kroppen så att jag inte tar slut på mina energidepåer totalt, för då blir jag riktigt dålig i min fibromyalgi igen. Då är det en mycket bättre idé att dra ner på "arbetstiden" om dagarna en aning sitället för att bli hemma hela dagar utan att kunna göra någonting.

 

Klockan är inte ens 19:00, men jag skulle faktiskt utan vidare kunna somna nu. Men innan dess ska jag åt minstonne tvätta klart tvätten ... en maskin kvar i tumlaren. Sedan kan jag med gott samvete ladda batterierna till ännu en LIA-dag i morgon bitti!

 

 

 

Nu är det bara en skoldag kvar innan praktiken som börjar på måndag och pågår fram till jul. Inför praktiken har jag mest känt mig orolig för hur det ska gå, hur ska jag orka med heldagar med koncentration så pass länge? Men jag har släppt det lite. Dels för att jag har pratat med den första handledaren jag ska ha och hon verkar toppenbra, min lärare vet om läget, och jag får liksom utgå därifrån. Jag ska göra mitt bästa så blir det nog bra! : )

 

Igår hade jag en kanondag med fixande hemma. Lite städa, lite tvätt, lite besök. Först kom Pillo förbi på kaffe och hämtande av en mössa jag stickat till honom. Senare kom Angelica och min syster förbi för film och tacos. Helmysigt!!

 

Så har jag äntligen blivit med gitarr. Eller, inte riktigt, men i kväll är jag officiellt ägare till en aukustisk gitarr. Nu gäller det bara att lära sig att spela på den också, vilket är lättare sagt än gjort. Jag tappar tyvärr intresset rätt snabbt när jag sitter hemma själv och tragglar. Det är roligare om man är flera! Kanske unnar mig en liten kurs framöver? Får se!

Eller rättare sagt; jag vill ha pengar. Sen måste man ju jobba för att få det. Så är det.

 

Är så förbannat trött på att inte ha pengar till någonting och behöva oroa sig för att allt ska gå ihop. Nu hade jag mer än gärna köpt hem en stepbräda och en massa vikter så att jag kan fortsätta träna hemma när andan faller på. Men det är inte sådana saker som vikter som egentligen spelar någon roll, utan mer sådana elementära saker som pengar till hyran i december och mat ...

 

Tycker faktiskt lite synd om mig (samtidigt som jag blir lätt förbannad) som inte "kan" jobba extra, eller ens kunde jobba i somras. Det hade faktiskt underlättat något kollossalt. Nu har jag ju hållit mig flytande i alla fall (med ovärdelig hjälp <3) vilket är skönt, men hoppas på att jag snart blir så pass bra i "fibron" att jag kan jobba och därmed få in pengar så att jag kan börja bygga min framtid så som jag vill ha den.

 

Jag skulle ljuga om jag sa att pengar inte spelar någon roll, och att jag är lika lycklig med lite som med mycket pengar, men va?!! Jag känner inte att jag (nödvändigtvis ;)) behöver överdrivet mycket pengar, men att oroa sig för hur framtiden ska gå ihop över huvud taget ekomomiskt gör en inte gladare precis.

 

Som tur är brukar saker och ting lösa sig på ett eller annat sätt. Jag litar till att det löser sig den här gången med, så ska jag göra mitt bästa för att det ska bli så också.

Delalar av Göteborg upp och ner, hit och dit. Undrar du varför jag inte lagt in bildenra "rätt" så är svaret att jag tyckte att det kändes mer rätt att lägga in dem såhär:

 

Jag hörde en låt på radion här om dagen. Det första jag reagerade på var att texten var helt i min stil, sedan slog dig mig att hela låten andades "nya" kent ... vilket stämde ganska bra eftersom sångaren i kent, Jocke Berg, tydligen haft ett finger med i spelet. Kan det till och med vara så att låten var tänkt till deras senaste platta kanske?

 

 

Enkelt vore att säga att det är min typ av skrivande. En längre förklaring vore att jag bara älskar texter som får mig att "hajja till" och reagera. Meningar eller delar av meningar som är lite oväntade men klockrena, knivskarpa, som skär in i hjärtat eller hjärnan och fastnar av någon anledning. Gärna kontraster inbegripet. Och jag tycker att det finns många sådana knivskarpa ord, vändningar och meningar som talar till mig i den här låttexten. Kanske bidrar de faktum att jag känner igen känslan av det som sägs i texten, att låten ger mig energi, och att jag för övrigt älskat Jocke Bergs sätt att skriva i över 10 års tid nu.

 

 

Nedan följer några rader ur texten.

 

"Tror du att du och jag kommer att ses igen?

Tror du att du och jag har en framtid tillsammans?

Tror du att du och jag kommer att leva länge än?

Det tror inte jag."

"Händerna upp i luften.

Pannan mot baren, nu spränger vi taket."

 

"Vi ska bli fulla, livet är meningslöst.

Vem bryr sig?

Natten är vacker, du är som natten.

Och jag är en vinnare igen." 

 

Det finns lika många sätt att tolka orden på som det finns betraktare och jag förstår att både låten och texten faller platt för många men detta är min blogg och jag känner att orden sliter i mig så pass att jag blir inspirerad nog att skriva ett helt inlägg om det ; ).  Det är jäkligt svårt att förklara hur jag tänker och vad jag känner för textraderna, men för mig är det skavande vackert blandat med nostalgi.

 

 

Låten jag talat om är "Händerna mot himlen" med Petra Marklund.

 

Om du vill höra låten kan du klicka på länken här ovanför.

Dagen har gått över förväntan må jag säga! Men nu är jag helt slut. Värken som tittagit i styrka de senaste dagarna är inte rolig , och muskelryckningarna som kommit och gått hela dagen är irriterande, men de gör inte ont i alla fall. Skulle kunna somna nu, men får vänta ett tag till för efter bloggandet ska jag plugga lite till innan det förhoppningsvis blir till att titta på "torka aldrig tårar utan handskar" på svt kl 21.

 

Inställning gör mycket. Jag jobbar på att inte fastna i negativa tankebanor och jag har faktiskt blivit bättre på att rycka upp mig själv och försöka igen, igen och igen. För det är det man måste göra. Försöka, och att inte ge upp. Även om det ibland känns helt fucking omöjligt med stora feta hinder i form av bland annat ätstörning, fibromyalgi och ångest. Men det ska gå. Det måste gå. Så är det bara.

 

Vid sidan om hindren finns en hel massa underbara saker och det är dem man får försöka se, skrapa fram bakom det svåra och fokusera på när det känns som svårast. Eller helst innan det känns som svårast för då kanske man inte ens behöver komma till det där svåraste. Eller?

 

Det gäller att hitta en strategi som passar för en själv. Men det som gäller för de flesta, om inte för alla, är att man måste ha någon slags hjälp utifrån. Om inte profissionell på något vis så av familj och vänner. Och familj och vänner, det är jag lyckligt lottad och priviligierad (?!!) med att ha. <3

 

Den senaste tiden har jag näst intill varje skoldag kommit inspringande i klassrummet i sista sekund, men inte idag. Idag var jag cirka 45 minuter tidig. Detta på grund av att jag börjar klockan 9, och tåget från Falköping var framme  vid Glöteborgs central vid åttatiden. Kanske borde göra sig en kopp kaffe och sedan leta rätt på salen vi ska vara i? Så får det bli.

 

Önskar er alla en fin dag!

Aj.

Efter dagens loppistur åkte vi hem och åt lunch. Sedan blev vi skogssugna och drog därmed till skogs.

 

Varken John eller jag har plockat svamp i Falköpingstrakterna innan, men vi tog oss en sväng åt något håll som kändes bra och på det andra stället vi stannade på fann vi några trattisar. Alldeles lagom många för att det skulle bli två svampmackor var nu på eftermiddagen. Svampmackor med ett glas rött. Himla lyxigt och gott faktiskt!

 

Tänk vad skog, och natur över huvud taget, kan få en att varva ner. Otroligt skönt, vilsamt, samtidigt som det ger i alla fall mig mer energi. <3

 

Det första jag tänkte när jag vaknade var "JAAA!! Jippi!! jag ska på loppis idag!!! :)))". Jag näst intill hoppade (eller inte... för jag är lite stel på morgonen, men om jag kunde så hade jag gjort det ;)) ur sängen och satte igång med att tillbereda frukost. Så nu när den är intagen ska vi bara göra i orning oss för dagen, sedan bär det iväg. Mot loppiset!

Tidigare i morse hörde jag att det är någon slags årsdag för första Bond-filmen idag, därav rubrikens upplägg. Men varför mugg-freak?

 

Jo, jag får inte nog av fina/roliga/härliga/vackra/mysiga muggar/koppar. Skulle kunna införskaffa hur många som helst, egentligen, men har varken råd eller plats för det för tillfället. Det blir mest att se och röra, men inte köpa, när jag är ute på stan eller på loppisar.

 

Har spenderat gårdagens eftermiddag och kväll tillsammans med min världs bästa mamma. Hon sov över här så fick även lite tid på morgonen tillsammans med henne. Utöver härligt sällskap, snack och healing fick jag två underbart härliga muggar! Riktigt passande motiv faktiskt. Tack! <3

 

Helgen var fin, i Falköping. Några av höjdpunkterna var när Ida och jag åkte till Falköpings osteria för att köpa ostar till kvällen, när vi bakade eget knäcke till osten, och när vi alla åt det tillsammans med vin senare på kvällen. Vad som gladde syster-hjärtat var när syrran kom förbi på lördagseftermiddagen och lekte med oss <3.