Telefontid

Känner typ såhär som jag skrev i ett tidigare inlägg"Hej! du har ringt Isabells mobil. Jag svarar bara om jag känner för det men har telefontider på måndagar, torsdagar och söndagar mellan klockan 16-18 då Ni säkert (?) kan nå mig om det inte är upptaget. Om ni har ett brådskande ärende, skicka ett sms, tala in ett telefonsvar efter pipet, eller maila mig på [email protected] så hör jag av mig tillbaka så snart jag kan. Sköt om Dig! *Piiiiiip* "

Tro inget annat än att jag verkligen bryr mig om mina vänner, min familj och medmänniskor. Jag är helt enkelt bara inte någon telefonmänniska. Orkar för övrigt inte vara nåbar dygnet runt heller. ...fast det är ju grymt irriterande om någon man försöker nå på mobiltelefonen inte går att få tag på, faktiskt. Man förväntar sig liksom att man ska kunna nå folk näst intill sekundsnabbt. Samhället är la uppbyggt så nu. Men, är det bra?



Ibland händer det!

Helt utslagen i kroppen. Igen. Men förhoppningsvis är jag bättre inom några dagar igen, som vanligt. Jag får helt enkelt lära mig att leva med detta! ...och det ska la gå antar jag.
Jo men annars har jag pluggat idag. Pluggat samt träffat en alldeles underbar vårdpersonal. Ibland är rätt man/kvinna (hen?) ;) på rätt plats alltså! Alldeles, alldeles underbart att veta att det faktiskt kan vara så. Både kunnig och noggrann inom området, ett grymt bra bemötande med vänlighet, empati och ett bra mått med intresse är nämligen inte allt för vanligt, enligt min erfarenhet och mening. Men ... ibland händer det!
Snart kommer mor min hit, så ska vi käka och ha lite mor-dotter-tid tillsammans. Alltid välkommet! (I måttliga mängder) =P

En date med mig själv

Fast, inte helt ensam. Publiken fanns ju runtom mig, och Pain of salvation stod på scenen. Grymt bra. Det tyska förbandet Cryptex var en oväntat lustig överraskning. De lockade fram både skratt och rysningar hos mig.
Rysningarna bildades när sångaren tog i, och röstens härliga rasp framträdde på ett ypperligt vis. Detta tillsammans med härliga rytmer och melodier, kryddat med humor och musikalitet, ja då blir det bra. Då kan jag till och med ha överseende med den lite lustiga tyska brytningen på det engelska uttalet, och de mindre tilltalande partierna i vissa låtar ; )
Pain of salvation. Efter ca 7 års väntan har jag nu sett dem live på en scen.
18/3-12, Brewhouse.


Trolltyg i tentaskogen

Förra anatomitentan som jag gjorde kändes inte alls okej. Jag tänkte att jag möjligtvis, med lite tur, skulle få godkänt. Mycket på grund av att jag inte förstod frågeformuleringarna ordentligt och chansade på vad som mednades. Men, jag verkade på något vis ha förstått frågorna korrekt eftersom poängen på tentan resulterade i ett VG!

Vad lär jag mig av detta? För det första: att hårt pluggande är lönsamt. För det andra: att gå på resultatet, inte på känslan (åt minstonne när det gäller tentor).

I dag blir det tentapluggande till tusen, förutom ett par timmar medicinsk terminologi mitt på dagen. Jag har nämligen min första ekonomitentamen i morgon.

Så, då var tenta-delen av rubriken på blogginlägget avklarad. Trolltyg då? Jag skulle kunna se det som att mina tankar om mig själv och mina prestationer är troll som försöker slå bort, förstöra eller rent av döda de bättre, snällare och ibland mer realistiska tankarna om mig själv. Om vi tänker på den klassiska teknade filmen från 80-talet, "Trolltyg i tomteskogen", så kanske ni är mer med på vad jag menar?

"Tentaskogen" är faktiskt ett grymt passande ord just nu känner jag. Det är tenta på tenta här framöver. "Jag ser inte skogen för alla träd" skulle också kunna passa in i samanhanget. Det gäller liksom att fokusera på en sak, ett träd, en tenta i taget. : )


Gillar!


Åter till pluggandet.

Sköt om er!




Känns rätt bra ändå

Även denna dag har bestått av pluggande hittills. Bandat med en prommenad och matlagning. Det var så fint väder i morse så jag var tvungen att ta mig upp på ramberget. Där gick jag runt i ca 1,5 timme med mina lappar med latinska ord och rabblade dessa för mig själv. Intertringiöst, pediculosis capitis, parodontit, diabetes inspiditus, Gammaglobulin-
injektion....
Riktigt härligt! Absolut bättre än att sitta inne och bli dö-trött i hövve i alla fall.
Jag försöker få ihop en resa upp till Östersund, en till Långshyttan, och en till Julita. Men det verkar inte gå så bra får jag säga. Dels finns inte så mycket tid tillgänglig, och när tiden väl finns så verkar det inte finnas biljetter till resemålen istället.

Pengar är ett annat problem, annars hade det nog gått att lösa med svindyra biljetter på något vis. Pengar brukar lösa det mesta. Men om man inte har mer än så att man klarar sig precis och kanske lite till... så får man sånahär problem att deala med. I-lands problem kanske, men jag saknar inte min familj och mina vänner mindre för det. Jag ska fortsätta pussla så kanske jag får ihop nåt tillsist :)


Guuu vad jag längtar efter att ha plats och råd med att hålla på med
sånt här igen! Så, odla och ta hand om, se växa och till sist dofta
och smaka på. Mmmm!! Det är LYX!

Nu ska jag återgå till plugget, och kolla om bakis-John vill ha någonting kanske...

Eller inte ...

Ja men jäklar vad lätt det är att plugga med en sån här bestämd sötnos
på plugg-materialet.

Och lätt när man hellre hade velat vara med John, Ida och Chrille på
D.A.D-spelningen ikväll.

Meeen, plugg plugg, så man har måndagens tenta avklarad sen och kan
börja plugga på de kommande tentorna istället. Får tänka så!



Guten morgen!

På vardagarna ringer min väckarklocka näst intill alltid kl 6 på morgonen, oberoende av när jag egentligen behöver gå upp. Dagens första (och enda) lektion börjar klockan 9, så egentligen hade jag inte behövt gå upp förrän vid, ja ... kanske 7:50. Men jag tycker att det är skönt att ha tid på sig på morgonen till att bara vara.

Denna morgon har jag pluggat Anatomi och kollat igenom vad jag ska säga på den lilla redovisningen om bröstcancer som jag ska hålla på fredag. Andra mogrnar kan jag sätta igång ett avsnitt av någon serie, eller kolla runt på nätet.

Men jag hade tänkt, utan att lova för mycket, att jag ska börja simma en morgon i veckan och sen ta en prommenad på ramberget de flesta andra dagarna. Vi får se hur det blir med det, men det är högst tänkbart att det blir av nu när solen har börjat titta fram och värmer vår jord igen.

I helgen åt John och jag faktiskt frukost på ramberget, himla mysigt :)



Sol, sol strålande sol

Jag kan meddela att det på senaste tiden hänt mycket och ingenting. Kämpar på som vi alla gör på vårat vis, med olika framgångsrika resultat av lösningar på våra problem. Det fina är att vi nu har solen till hjälp ett tag framöver.
Det förvånar mig att jag har så pass starka lyckokänslor för solen denna vår som jag faktiskt har, jag som mest brukar se fram emot hösten och vintern annars.
Möjligen har den här mörkare delen av förra året och bröjan på 2012 varit lite för tuff för min smak, lite ljus skadar inte det minsta! De stekheta sommardagarna är dock ett helt annat kapitel som jag inte behöver svära över än på ett tag ... ;)
Välkommen, och tack för att du finns!

RSS 2.0