bellatrixofix

Även denna dag har bestått av pluggande hittills. Bandat med en prommenad och matlagning. Det var så fint väder i morse så jag var tvungen att ta mig upp på ramberget. Där gick jag runt i ca 1,5 timme med mina lappar med latinska ord och rabblade dessa för mig själv. Intertringiöst, pediculosis capitis, parodontit, diabetes inspiditus, Gammaglobulin-
injektion.... Riktigt härligt! Absolut bättre än att sitta inne och bli dö-trött i hövve i alla fall.

Ja men jäklar vad lätt det är att plugga med en sån här bestämd sötnos
på plugg-materialet.

Och lätt när man hellre hade velat vara med John, Ida och Chrille på
D.A.D-spelningen ikväll.

Meeen, plugg plugg, så man har måndagens tenta avklarad sen och kan
börja plugga på de kommande tentorna istället. Får tänka så!

På vardagarna ringer min väckarklocka näst intill alltid kl 6 på morgonen, oberoende av när jag egentligen behöver gå upp. Dagens första (och enda) lektion börjar klockan 9, så egentligen hade jag inte behövt gå upp förrän vid, ja ... kanske 7:50. Men jag tycker att det är skönt att ha tid på sig på morgonen till att bara vara.

Denna morgon har jag pluggat Anatomi och kollat igenom vad jag ska säga på den lilla redovisningen om bröstcancer som jag ska hålla på fredag. Andra mogrnar kan jag sätta igång ett avsnitt av någon serie, eller kolla runt på nätet.

Men jag hade tänkt, utan att lova för mycket, att jag ska börja simma en morgon i veckan och sen ta en prommenad på ramberget de flesta andra dagarna. Vi får se hur det blir med det, men det är högst tänkbart att det blir av nu när solen har börjat titta fram och värmer vår jord igen.

I helgen åt John och jag faktiskt frukost på ramberget, himla mysigt :)

Jag tänker rätt ofta på att jag ska blogga, men jag hinner helt enkelt inte. Fast, det är bara halva sanningen om jag ska vara ärlig. Den andra delen av sanningen är att jag inte har något bra, glatt eller kreativt att skriva för tillfället. Det är helt enkelt för mycket nu med allt. Undrar om det någonsin kommer att bli sådär lagom någon gång igen? Det återstår att se. Som det känns nu kommer det nog dröja innan jag börjar blogga aktivt igen, men kanske mår jag snart bättre. Jag har hört att hoppet är det sista som lämnar människan! : )

Det undrar fanimej jag också. Vart är jag?

Det tog en liten evighet att få till det här inlägget på syrrans mac, och
ändå kan jag inte rätta till bilden :P. God jul på Er i alla fall! :D

Jag har svårt för att uttrycka mig verbalt, riktigt svårt. Bara vid tanken på att jag ens ska försöka så virrar orden, känslorna och tankarna ihop sig till någonting kletigt som inte vill ut. Möjligtvis pressas fragment av något som en gång var helt inuti mig ut genom munnen, i en inte allt för förståelig och/eller rättvisande mening.

Att prata är faktiskt inte helt min grej. Det sorgliga är att även om det finns så många andra fina sätt att uttrycka sig på (t ex ljud, olika former av bild, icke formell text och handlingar), så är de det sagda ordet som verkar betyda mest, och som man oturligt nog (för min del) behöver mest vid viktiga kontakter och i andra mer eller mindre nära relationer.

Jag har fått lite livs-energi igen. Jäklar vad efterlängtat och behövligt! Att det kom nu är nog en kombination av att jag inte har något skolarbete hängande över mig percis NU, att jag har träffat några av mina fina vänner de senaste dagarna, och att jag har haft tid till att skapa.

Vakna av mig själv. Kolla julkalendern. Duscha. Äta frukost. Blogga. Handla. Städa. Träffa Petra. Middag med Linnea. Hitta mig själv.

Verkligen! Många stora beslut som tagit väldigt mycket kraft. Bland annat så hoppade jag av lärarlinjen, och påbörjade utbildningen som gör att jag förhoppningsvis ska kunna kalla mig vårdadministratör inom två år.

Jag har jobbat några månader och varit ledig en härlig sommar. Rätt mycket sjukhus har det blivit ... . Två flyttar har jag hunnit med och jag bor nu ensam för första gången i mitt liv. Jag har lämnat någon, jag har träffat någon.

Några saker jag hade velat haft mer av är tid med vänner (nästintill inget vän-träffande under hösten), pengar, eget tryggt boende där jag kan känna hig hemma, på riktigt. Vill ha alla mina saker samlade på ett ställe, just nu är de på fyra olika ställen. Självdiciplin och acceptans hade inte heller skadat om jag hade några portioner extra av.

Några saker jag hade velat haft mindre av är sjukdomskänslor, sjukdagar, sjukhusvistelser och läkarbesök. Pengaproblem (sammanlagt fyra månader utan inkomst skulle nog kunna krossa vilken ekonomi som helst), avbokningar, stress, stress och stress.

Det är några veckor kvar på detta året, och de ska jag försöka ta tillvara på så gott jag bara kan. Nu i helgen blir det tenta-plugg inför den sista tentan för den här terminen (som vi ska ha nu på måndag). Sen har jag lov och då ska jag försöka att bara ha det bra tillsammans med mina vänner och min familj <3.

Ja men då ska jag fortsätta plugga då!

Inte i år i alla fall. Denna lucia har varit så o-luciig som en lucia-dag skulle kunna vara, känns det som. Kanske beror det på att jag är ensam hemma, kanske på att jag inte har någon tv och/eller kanske för att det regnar? Kanske för att jag har en massa tentor och plugg i huvudet? Annars brukar jag fixa luciafrukost och titta på luciamorgon. Sen, förutom de senaste fem åren, har jag faktiskt lussat själv också. Tycker så mycket om dessa traditioner kring och innan jul! Bättre lycka nästa år.

Tiden går fort. Riktigt fort. Jag tyckte precis att det var i början på sommaren 2011, då jag flyttade till eget rum, och nu är det mitten på december. Snart julafton, mellandagar, nyår och innan man vet ordet av så är det  sommar 2012. Ssswisch.

Efter en dag i mestadels horisontalläge (jäkla mage alltså...) så var det skönt med en lite promenad och snölyktebyggande mot kvällen. John, Harriett (katten) och jag hade faktisk himla skoj och mys tillsammans. Kan inte nog säga att jag verkligen, verkligen tycker om vintern! Den friska luften och knarret under skorna. Glittret och ljuset som det faktiskt ger...

När byggde jag senast en snölykta innan denna?
Minns inte ens...

...att jag skulle befinna mig i Göteborg nu. Fixa tvättid (helst tvbätta), plugga (med rätt böcker framför mig), möjligtvis fixa fram lite vantar och sådant bra att ha till vintern. Panta burkar som står i vägen hemma i hallen... dammsuga... Ja göra sånadära "måsten", nu när jag endå hade en ledig dag.

Men, nu är det magen som krånglar, igen. Blir jag förvånad? Nej. Hade inte kunna åkt tåg när det är såhär, så blev kvar. Känns som allt bara skiter sig och till råga på allt, eller på grund av, att jag inte har någon självdiciplin direkt när det gäller vissa saker så har jag ap-mycket att göra med skolan nu också. Det känns näst intill övermäktigt men jag ska göra mitt bästa.

En trevlig sak är i alla fall att solen skiner in genom fönstren här i Falköping, och på andra sidan rutan är det snö! I love it!! Det fina var att jag tänkte att det måste ha snöat i natt, bara sådär, innan jag gick upp vid 6 tiden för att göra ordning mig... men eftersom jag hade ont gick jag och lade mig utan att titta ut. Så det var inte förrän John öppnade dörren och sade "det har snöat i natt!" som jag fick det bekräftat. Vinter, vinter.

Tydligen snöade det i natt när (troligt) majoriteten av sveriges befolkbning sov.
(I detta huset sov vi i alla fall!)

Sen beror det helt klart på vart och hur man bor, hur mycket nöje man får ut av vintern. Den kan rent utav vara ett helvete, som de första två åren då jag bodde i Göteborg. Jag förstår att Göteborgare inte alltid har något vidare gott öga till vintern, men om man bor så att man kan göra det bästa av den, och gör det, så är det underbart härligt! Nackdelar också såklart, som med allt men, Isa like!

Idag har John och jag roat oss genom att bland annat göra ett pepparkakshus.

Mitt första pepparkakshus!

...rekvesita är ju underbar!

Hade velat bo lite så. Känns det som. För jag förstår att det inte var så väldans varmt och mysigt på den tiden. Bekvämlighet och värme kanske inte är det första man tänker på... utan kanske mer ord som genuint, robust, jordnära, inget överflöd... i alla fall när man sitter såhär som jag gör i en mysig fåtölj med en kopp kaffe i handen och mysbelysning runtom. :P

När jag var yngre, kanske 13-14, var några av mina närmsta vänner med och satte upp en föreställning som hade liknande känsla som den årets julkalender har. Då var det "spelemann på taket" och förutom att vara med bakom och emellan föreställningarna så såg jag föreställningen minst 5 gånger. I loved it!

Men det var när jag var 11 år, och min klass åkte till Gävle för att se en teaterföreställning med helt otrolig rekvisita (för min 11-åriga hjärna och blick), som jag fastnade för teaterns värld. Jag hade aldrig upplevt någonting liknande och jag visste att det hände något med mig då. Jag älskade teater!

Arbetet bakom föreställningen faschinerade mig mer än själva skådespeleriet, även om det förstås också var otroligt intressant. Det som gjorde så stort intryck på mig var hur man kunde uttrycka en känsla och bilda en helt annan värld/situation än den vi befinner oss i just när vi ser föresällningn. Med olika knep, fantasi och kreativitet... Ofattbart, förundrande, spännande. fantastiskt!

Långt senare gjorde jag praktik på Dalateatern där jag fick gå runt och prova på lite allt möjligt, helt jäkla underbart. På riktigt. Just när jag var där höll de på med en föreställning om Falu koppargruva och en man som kallas "Fet-Mats". Föreställningen var helt.. helt fantastisk, liksom berättelsen i sig. För den är faktiskt sann. Läs om den! : )

Guuu vad jag känner att jag hade velat jobba med rekvisita eller scenografi på något vis, speciellt när man ser sånt här. Men ska jag ta steget? Vi får se. Nu ska jag i alla fall lägga mitt fokus på Engelska för vårdpersonal samt latinska ord. Så det så.