bellatrixofix

2009 gick jag en kurs mindfulness, medveten närvaro. Detta var egentligen ingenting nytt för mig eftersom min mor använder detta i sitt arbete och har pratat om det med mig. Men jag hade liksom aldrig utövat det aktivt så jag tänkte att en kurs, varför inte?

Under åren som gått har jag till och från varit mer eller mindre medvetet närvarande och aktiv i mitt mindfulness-utövande. För ett par år sedan gick jag även på "mindful eating", helt underbart bra upplägg för mig just då som inte längre hade/har bulimi men ett rätt kaotiskt matmönster och ätande. Grejen är ju att man sedan ska utöva allt detta på egen hand efter introduktionen man får. Disciplin, tålamod, förlåtande, "upp och hoppa" ... "på´t igen". Lättare sagt än gjort.

Men övning ger färdighet. Medveten närvaro behövs i vår stressade värld. Här kan du läsa mer om mindfulness om intresse finns. Jag vill även slå ett slag för mindfulness-appen. Den konstar ca 15 kr och har både guidade och "tysta" meditationer samt påminnelser om att man ska vara medvetet närvarande, om man vill aktivera den funktionen. Vad har man att förlora? ca 15 kr och några minuter av sitt liv, men själv tycker jag att det ger så enormt mycket mer! Vad tycker du?

 

 

 

 

Ingen bra dag idag. Hemma från jobbet med värk, muskelryckningar och yrsel.  Men det tänker jag inte fokusera på mer idag här på bloggen, utan min tanke är att det var det sista jag ska nämna om mina skitsymtom för dagen och i stället skriva om någonting annat. Vad? Jag får "freestyla" lite ; )

 

Det är verkligen vårigt ute nu, så härligt! Som ni kanske vet gillar jag en riktig vinter lika mycket som en ljum sommarkväll, höstens friska luft och vackra färger som vårens välbehövliga solstrålar och ljumma vindar. Jag älskar det faktum att jag lever i ett land med fyra fantastiska årstider.

 

Någonting jag kan tycka är riktigt synd är att sedan jag flyttade in till storstaden upplever jag inte årstiderna riktigt på samma vis som innan. Förr var jag ute i naturen mycket mer och där märks skillnaderna enormt mycket mer. Jag längtar efter att få "mitt" ställe, mitt hem, "min" bit natur att lära känna som som min egen lilla värld igen. Det var så jag växte upp och det är så jag vill ha det, så jag behöver det.

 

Det är ju så att jag även älskar städernas liv och rörelse, möjligheter, intryck, dofter och myller. Jag känner att jag behöver bådadera, storstad och natur, för att fungera optimalt och för att jag ska få de intryck som gör att min själ mår som bäst. De intryck som jag bearbetar med kropp, själ, sinnen och tankar, som förvandlas och som gör att jag växer som människa, som mig, och går frammåt. Intryck som på samma gång ger bränsle och vila åt min själ, mitt jag. Intryck blir till uttryck, uttryck till intryck. Konstnärssjäl.

 

Dags att vila. 

 

 

 

 

 

 

Härliga helg! I lugn takt har jag/vi arbetat lite i trädgården, ätit gott, jag har övningskört och så har vi städat. Däremellan har jag/vi tagit det lugnt. Yogan har jag genomfört varje morgon i snart två veckor nu och jag har tänkt försöka fortsätta med det ett bra tag till!

 

I söndags kväll fick jag för mig att pyssla något till våra alldeles för tråkiga stora fönster utan fönsterbrädor i köket, och det blev ett par sådana här (som på bilden nedan) hängande krukor/ljuslyktor. Med ett par hjälpande händer av John blev det faktiskt riktigt fint tycker jag. Tyvärr tycker jag inte att kortet gör "mästerverket" rätta, men huvudsaken är ju att vi blev nöjda och att det fyller sin funktion, att fönstrena inte ser så stora och tomma ut ;)

Det har hänt grejer sedan det förra inlägget skrevs, och jag känner att jag vill beretta att livet inte känns fullt så tungt för tillfället. Så skönt! Jag kan meddela att vara en ambitiös person med en helvetes sjukdom som fibromyalgi inte gör livet lätt. Men jag försöker lära mig leva med det, och för tillfället går det rätt så bra kan jag tycka. Man får sänka sina krav på sig själv,  ta små steg och vara "här och nu". Annars blir man galen antar jag.

 

Att jag mår bättre tror jag helt klart har att göra med att jag arbetat 50 % några veckor nu och hinner med livet på ett helt annat sätt än annars. I flera månader innan har jag bokstavligt släpat mig till arbetet med smärta, en enorm trötthet och ett huvud, muskler och leder som inte fungerar som jag vill, för att sedan komma hem och i stort sätt decka. Livskvalitet = 0, depression = here I come! Nu släpar jag mig till jobbet, men jag känner att jag klarar av det för jag har tid för återhämtning på ett helt annat sätt.

 

 

För tillfället känns det som att själen sjunger lite grand, och det är inte illa! Jag arbetar för att det ska hålla i sig. Men jag är medveten om att sjukdomen är lömsk, går i skov och att jag måste stå på mig för att få livet att fungera någorlunda.

 

Förhoppningsvis ger värken med sig lite till våren/sommaren också och på sikt hoppas jag förstås att jag ska fungera helt "normalt!" igen. Men man måste se till sig själv och vad man klarar av. Just nu fungerar detta för mig.

 

Vad gör du för att du ska må bra?

 

 

Jag slutade skriva här först på grund av att jag inte hade internet. Nu efter ett havår har jag internet igen, men vet inte om jag ska fortsätta med min blogg just nu?

 

Det känns som att det kanske skulle bli för inriktat på vad mina tankar mestadels är inriktade på, vilket verkligen inte är pyssel, en härlig vardag och framtidstro (vilket jag hade önskat). Utan kanske mer om sjukdom, trötthet och uppgivenhet, vilket inte är vad jag vill förmedla. Men det är svårt att göra någonting bra och kreativt när man inte har den känslan någonstans i kroppen.

 

Alltså, jag vet att allt inte behöver eller kan vara rosenröttssött och regnbågsskimrande, guldkantat och alldeles, alldeles underbart .... men någon slags balans vore bra och jag återkommer när jag väl hittat den. Balansen. Eller ett litet litet guldkorn att fästa i min för tillfälligt trasiga själ och kropp för att inge hopp? Tack!

 

Sköt om dig så länge.