bellatrixofix

Hemma från praktiken, igen. Värk, men det är den där enorma tröttheten som är värst. Utmattning av hela kroppen och huvudet känns det som, men jag vet att det hör till fibron. Måste jag förklara att jag tycker detta är oerhört jobbigt? Inte bara för hur jag känner fysiskt, utan lika mycket för att jag inte kan planera och leva en varadag/fritid som jag vill.

 

Ett exempel var igår när jag skulle gå på bussen till min praktikplats, och ca 20-30 förskolebarn strömmade ur bussen innan jag kom på. Jag blev så lycklig när jag fick se barnen, och hur förskolelärarna tog hand om dem. Men jag kunde inte hålla tillbaka tårarna när jag väl satt mig ner. Jag vill så gärna arbeta med barn. Jag tycker det är orättvist och hemskt att jag inte ska kunna göra det, på grund av min sjukdom. Att hoppa av lärarlinjen är det svåraste beslut jag tagit, men det fick bli så.

 

Men det har gått ett tag sedan jag hoppade av, och snart är jag färdig vårdadministratör istället. Sedan får vi se vad livet bär med sig helt enkelt.