bellatrixofix

 Ca 6 år av mer eller mindre uttalade ätstörningar. 4 år sedan jag fick behandling för det på Östra sjukhuset, men ännu är jag inte så bra som jag vill vara. Återkommande perioder, men absolut inte så dåligt som det var förr. Som tur är! Idag har jag bara inte kunnat sluta små-äta och har fått i mig ca 5000 kcal, vilet är ca 3000 kcal mer än vad jag försöker få i mig om dagen.

 

Men det är väl så, jag kan liknas vid en nykter alkoholist som får leva med det resten av mitt liv. Med den skillnaden att jag inte kan säga "NEJ!" till mat helt resolut och tvärt. "Snälla, ät inte i min närhet", "snälla, ge mig ingen mat", "jag behöver inte äta" ... fungerar inte riktigt. Alla behöver mat. I lagom mängd. Det är det som är det svåra.

 

Sen antar jag att min fibromyalgi inte direkt blir bättre av att jag belastar kroppen med en massa extra mat som dessutom ofta inte är av den nyttigare sorten när jag får mina ryck.

 

Just nu känner jag mig inte så förbannat bra alltså, men det ska jag vända på. Och det ovannämnda ska inte få mig att sluta kämpa! Kanske du vill ge mig en styrkekram?

 

Resten av dagen ska jag i alla fall försöka göra medvetna val gällande maten igen. Stå emot frästelserna och känslan av att det inte går att låta bli att äta. Det går, ibland, och om det går ibland så borde det alltid fungera. Så det så.