bellatrixofix

Inte ont andande sitter jag i soffan på altanen och pluggar med en kaffekopp i handen. Njuter av det härliga höstvädret. Men det tar inte mer än kanske 3-4 minuter så hör jag ett par höga "mjaaaaoooooooo" och vad får jag se när jag kikar ut genom glasrutan? Harriet står stolt framför yttedörren och vill visa upp sin fångst i form av en livrädd liten mus.

 

När Harriet får syn på mig så går hon så klart fram mot mig och altanen. Som tur är har jag inte öppnat dörren, men det är en 5 cm springa mellan dörren och marken och där kommer lätt en liten mus in. Vilket den försöker med. Men den hinner inte mer än ett par centimeter in på altanen innan Harriets tass kommer efter och liksom lobbar ut mus-stackarn igen.

 

Vad gör jag? Jo, jag grabbar halvt i panik tag i mina skolgrejer, går in och stänger dörren efter mig. Känner mig helt instängd här nu, för jag tänker då varken höra eller se på den där "katt och råtta"-leken.

 

Alltså, det känns lite fånigt att jag som vuxen människa ska känna mig instängd i ett hus på grund av en katt, och att det faktiskt gör att jag inte vill flytta hit permanent.

Tacka vet jag hundar.