Konstnärssjälen talar ut
Ifrågasättande är inte bra. Inte för mig i alla fall. Jag har märkt att jag mår bättre de perioder när jag bara gör det jag ska, det som förväntas av mig, det som måste göras för att vardagen saka fungera. Det där grundläggande för att kunna betala hyran, få mat i sig etc. Men sen kommer jag alltid på mig själv, "vad fan är det jag håller på med??! Detta är inte alls vad jag vill och ska göra." Så är karusellen igång igen.
Jag vet att jag är ganska ombytlig. Framför allt min sinnesstämning, och det är någonting som påverkar mig enormt. Tyvärr vet jag inte vad jag kan göra åt det. När jag mår bra och tänker bra tankar så fixar jag det mesta, tar tag i saker och ting, ringer dedär samtalen som jag dragit på... Skickar dedär papperen som skulle iväg för ett tag sedan och bokar in träffar med vänner och tränar och äter ganska bra. Sen, helt plötsligt, dimper det ner och jag fokuserar mer innåt och på vad meningen är. Vad är det jag egentligen vill? Jag blir jag frustrerad, arg och lätt uppgiven. Inte minst eftersom det är 1000 saker som ska göras hela tiden, och kanske 85 procent av dem är sådant man inte alls har lust till. Dessa perioder vill jag ha så lite kontakt med andra som möjligt och detta med maten går oftast sämre än annars.
Det är det dumma med mig, i alla fall för mig själv, att jag genomgår de här perioderna med mer eller mindre täta mellanrum. Jag funderar och försöker komma underfund med hur jag ska kunna släta ut dessa berg och dalbanor så att jag blir aningens mer jämn i mitt sätt att vara.
Det tar emot hela mitt sätt att tänka och vara, och mitt kreativa flöde stannas av att ha en massa saker att måsta göra. Att vara "jag" bara på de små stunder av ledighet, då jag inte har en masa måsten att ta itu med, lite då och då. Jag vet att vi alla har det mer eller mindre såhär, men det gör det inte till ett mindre problem för mig. Min kreativitet bara måste ur mig på olika vis, ex genom att skriva, forografera, sy, måla... genom musik, upplevelser, diskusioner, teater... Allt detta är grundläggande behov jag har för att jag som individ ska kunna fungera. Ett aldrig sinande flöde som liksom däms upp av annat "skit".
Om någon klok människa har en lösning på mina problem kan du väl komma med den till mig, om det inte är att hålla käft och acceptera att livet ser ut såhär för oss alla, jag vore dig evigt tacksam!
Kommentarer
Trackback
