Kluttar och hål.
Ja, idag har bara varit hemma och fördrivit tid. I väntan på vadå? För att komma fram till vad? Fördrivandet av tiden kanske mest bara blev för att jag inte hittade någon vettig anledning/motivation till att göra någonting konstruktivt. ”Fördriva tid” har länge varit ett av mina mest avskydda uttryck. Man ska ju använda sin tid till sådant man tycker om, och sådant som man måste göra för att sedan kunna göra sådant som man tycker om! Men för tillfället känns allt som jag ”tycker om” att göra helt avlägset. Borta. *poff*
Nä, jag är inte inne i någon bra period just nu. Detta är delar av den så kallade sanningsbilden/livsbilden som jag ser som en harmonisk, lugn, kärleksfull och lite äventyrlig bild, med kluttar och hål i, bara för att livet ska kännas jävligt ibland och för att livet verkar vara en rejäl retsticka som skaver i själen. Det jag skrivit om kanske är den största, fetaste och fulaste klutten (i någon gräsligt, grymt ful färg) på den annars rätt så harmoniska och glada livsbilden för Isabell. kluttarna kan ju också vara det som gör livet lite mer värt att leva, peakarna liksom. Det beror på vilken färg, form och volym de har, så att säga ; )Jag har fortfarande en liten glimt i ögat och ser ljuset blinkandes där...där...? ...någonstans ..i denna mörka tunnel... bla bla bla.... jada jada... Jaja, de är la bara att jobba på, och ni ska veta att jag är glad för allt stöd, fina ord och kramar jag får av vänner och familj. Skönt att veta att ni finns där!
Kommentarer
Postat av: Lynn
:( Vet vad du menar... alltför väl. Denna tid på året har en tendens att förvärra sådana här känslor tror jag. Men håll ut! Det BLIR bättre, jag lovar! Kram
Trackback