"gör det verkligen så ont?"
Jag fick rum nr 13 både på sahlgrenska och Östra, vilket är ett av mina favorit nummer.
Lördagen blev inte riktigt som jag tänkt mig. När jag vaknade på morgonen kände jag att jag hade ont i magen, men det är inte så märkvärdigt när det gäller mig... när jag nån timme senare gick för att fika med och hos Therese gjorde det ONT när jag gick och rörde mig. Sen... på eftermiddagen, kände jag att det kanske inte stog rätt till när jag inte kunde ligga ner eller röra mig ordentligt alls. Men ville inte till Akuten trots att tanken slog mig, att jag nog faktiskt borde. Istället började jag pyssla med målning av blomsterpinnar och påskägg tills L-M och Ellen kom och tanken var att vi skulle käka gott och pyssla vidare tillsammans vid 17-tiden. De underbart goa tjejerna blev orolig så klart när de såg att jag inte mådde så bra och de tyckte att vi skulle åka in till akuten, Gabriel tjatade också på mig så klart. Jaja, jag gjotde det till slut. Fick skjuts av Gabes föräldrar, Ellen och LM var med mig hela kvällen. Senare kom Gabe, när han slutat arbetet. Allt gick rätt så smidigt från kirurgen till avd. 67 på Sahlgrenska och jag kan säga att jag är glad att morfin finns, mina underbara vänner, Gabriel och familjen: ) <3
Trots en förskräcklig smärta och lite rädsla så hade jag en bra kväll tack vare bra personal och fina vänner. Runt kl 18 var vi inne på aktuen, strax efter 00 hade jag en säng på avd. 67. Smärtstillande och dropp, fastande och äntligen lite sömn. Lite, men behövlig sömn. Efter några undersökningar och så nu på morgonen konstaterade dem att det såg bättre ut och att ingen operation behövdes, det tackar jag för!
Idag fter lunch blev jag utskirven. Nu mår jag mycket bättre, är bara riktigt öm i buken och illamående... men det ska gå över. ¨Vad som gäller nu är inga tunga lyft, vila, röra sig lite... smärtstillande... till nästa vecka.
Mor min kom med en av mina favvo tidningar, och en ny spännande en! : )
Lite av det jag fick. Lilla fröken längst upp heter Tindra Månstråle, dels för att hon passar till det, dels för att Gabe brukar säga att jag gillar konstiga new-age-aktiga namn som just "Tindra Månstråle" och sådant... Gör jag? :D Henne fick jag av L-M, Heidi och Ellen.
Annat om vistelsen: Är otroligt glad över vännerna och familj som hört av sig och undrar hur jag mått (de som vetat om det), över alla tidningar och annat fint jag fått och över att det gick så bra som det gick.
Jag hade tur och fiock ingen granne i rummet förrän sent igår kväll. Lyx att ha ett rum för sig själv sådär.
Första undersökningen gjorde jävulskt ont. Kirurgen sade: "gör det verkligen så ont" näst intill hela tiden och jag höll på att smälla till honom tills jag fick en spruta med morfin. Sen kunde han fortsätta undersöka en lugnare Isabell. Uttrycket "gör det verkligen så ont" kommer troligtvis att hänga med ett tag bland oss som var med, kan jag tänka! : )
Besöken jag fick piggade upp mig, även om jag blev utmattad efteråt. Kanske mest på grund av att jag skrattade rätt mycket, vilket gjorde att jag fick ännu mer ont. Iget gott som inte har något int med sig... eller var det tvärt om? : P
Lördagen blev inte riktigt som jag tänkt mig. När jag vaknade på morgonen kände jag att jag hade ont i magen, men det är inte så märkvärdigt när det gäller mig... när jag nån timme senare gick för att fika med och hos Therese gjorde det ONT när jag gick och rörde mig. Sen... på eftermiddagen, kände jag att det kanske inte stog rätt till när jag inte kunde ligga ner eller röra mig ordentligt alls. Men ville inte till Akuten trots att tanken slog mig, att jag nog faktiskt borde. Istället började jag pyssla med målning av blomsterpinnar och påskägg tills L-M och Ellen kom och tanken var att vi skulle käka gott och pyssla vidare tillsammans vid 17-tiden. De underbart goa tjejerna blev orolig så klart när de såg att jag inte mådde så bra och de tyckte att vi skulle åka in till akuten, Gabriel tjatade också på mig så klart. Jaja, jag gjotde det till slut. Fick skjuts av Gabes föräldrar, Ellen och LM var med mig hela kvällen. Senare kom Gabe, när han slutat arbetet. Allt gick rätt så smidigt från kirurgen till avd. 67 på Sahlgrenska och jag kan säga att jag är glad att morfin finns, mina underbara vänner, Gabriel och familjen: ) <3
Trots en förskräcklig smärta och lite rädsla så hade jag en bra kväll tack vare bra personal och fina vänner. Runt kl 18 var vi inne på aktuen, strax efter 00 hade jag en säng på avd. 67. Smärtstillande och dropp, fastande och äntligen lite sömn. Lite, men behövlig sömn. Efter några undersökningar och så nu på morgonen konstaterade dem att det såg bättre ut och att ingen operation behövdes, det tackar jag för!
Idag fter lunch blev jag utskirven. Nu mår jag mycket bättre, är bara riktigt öm i buken och illamående... men det ska gå över. ¨Vad som gäller nu är inga tunga lyft, vila, röra sig lite... smärtstillande... till nästa vecka.
Mor min kom med en av mina favvo tidningar, och en ny spännande en! : )
Lite av det jag fick. Lilla fröken längst upp heter Tindra Månstråle, dels för att hon passar till det, dels för att Gabe brukar säga att jag gillar konstiga new-age-aktiga namn som just "Tindra Månstråle" och sådant... Gör jag? :D Henne fick jag av L-M, Heidi och Ellen.
Annat om vistelsen: Är otroligt glad över vännerna och familj som hört av sig och undrar hur jag mått (de som vetat om det), över alla tidningar och annat fint jag fått och över att det gick så bra som det gick.
Jag hade tur och fiock ingen granne i rummet förrän sent igår kväll. Lyx att ha ett rum för sig själv sådär.
Första undersökningen gjorde jävulskt ont. Kirurgen sade: "gör det verkligen så ont" näst intill hela tiden och jag höll på att smälla till honom tills jag fick en spruta med morfin. Sen kunde han fortsätta undersöka en lugnare Isabell. Uttrycket "gör det verkligen så ont" kommer troligtvis att hänga med ett tag bland oss som var med, kan jag tänka! : )
Besöken jag fick piggade upp mig, även om jag blev utmattad efteråt. Kanske mest på grund av att jag skrattade rätt mycket, vilket gjorde att jag fick ännu mer ont. Iget gott som inte har något int med sig... eller var det tvärt om? : P
Kommentarer
Postat av: Gabe
Det är verkligen skönt att ha dig hemma igen!
Trackback
