bellatrixofix

Bloggar om min vardag på mitt vis.

Min drog

Nej, nu börjar det bli alldeles för jobbigt det här med maten, igen. Det drar ner hela mitt liv flera procent. Beroende är inte lätta att bli av med. Inte sjukdomar heller. Men som jag tidigare skrivet så blir det inte bättre av att man slutar kämpa.

Jag har inte längre någon regelrätt bulimi eftersom jag inte kompenserar, och inte har gjort på snart två år heller. Men mycket annat finns kvar från mitt bulimi-beteende. Trots all hjälp jag har fått under årens lopp så verkar jag inte få ihop det. Jag har fått så många verktyg för att få ett så normalt förhållande till mat som det bara är möjligt, men det är jag själv som måste göra jobbet. Jag vet.

Då och då blir jag förbannad på mig själv och säger att det är fanimej bara att ta tag i det och äta när du ska, det du ska, och inte äta det du inte ska när du inte ska... och att inte tänka på matens vara eller icke vara där emellan. Men för mig känns det faktiskt övermäktigt. Som att sluta med ett drogmissbruk... som att sluta snusa... som att sluta med någonting som känns helt jäkla omöjligt. Men med den skillnaden att äta måste man. Man kan inte bara tvärt sluta med mat som i andra missbruks/beroendefall då man åtminstone har en chans att bli inlåst och/eller ifråntagen allt som har med själva drogen, eller "drogen", att göra tills man förhoppningsvis kan stå på egna ben och klara sig utan skiten i vardagen. Men, jag ska försöka, och försöka och försöka och forsätta försöka så kanske det blir någon ordning på detta tillslut också.

Vad har du för drog i ditt liv?

Stackare. Kan inte vara lätt :( Hoppas du får ordning på problemet även om det känns jobbigt!

Modigt av dig att skriva om det. Men vad innebär det att kompensera? styrkekram

Ida: Tack vännen!



Liselotte: Kompensera är liksom att försöka bli av med det man ätit på något vis genom ex kräkning. Sen finns det de som laxerar och håller på också har jag hört. Tack för styrkekramen!

Hej Isa

Ibland är det inte lätt, det kan ibland inte spela någon roll hur många verktyg man får. För man behöver finna sin egna bana i livet, det tar ett tag men jag vet att du kommer ro det iland. Jag finns för dig och du är en fantastik vän.

Kramar

Tack L-M,jag är så glad att jag får ha dig i mitt liv. Även du är en fantastisk vän!

Jag har oxå detta eviga problem med maten. Dåligt samvete när jag äter och livrädd att bli tjock- äter inte alls normalt utan antingen för mkt eller för lite. Har inte bullemi eller anorexi men något helt normalt ätbeteende kan jag inte kalla det jag har haft de senaste 10 åren... Alltid är det nåt, lycka till med pluggandet isabell.